Söderlund: "Kohonen är värd det här VM-guldet"
KRÖNIKA. Han har drömt om det här i elva långa år, allt sedan han började spela i landslaget.
Henrik Söderlund - UNT:s utsände i Prag
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag vet att det inte är någon rättighet att vinna VM-guld, hur bra spelare man än är, men ändå har jag svårt att hitta så många andra i världen som jag kan tycka är mer värda att få höja bucklan någon gång i karriären som Storvretas ödmjuke lagkapten.
Att han är finländare, och inte svensk, spelar ingen roll i det fallet.
Förbannelsen har vilat tungt över det finska laget i VM-sammanhang. Genom åren har det känts som att Håkan Hellströms låt Magiskt men tragiskt har varit direkt specialskriven för Finland och dess innebandylag.
"För inget är logiskt
För att ingenting är magiskt
Och det är så tragiskt."
Någon logik fanns till exempel inte när Finland vid finalen i Globen för två och ett halvt år sedan tappade såväl 3-0 som 4-1 för att till slut förlora med 7-6 i sudden death. Ändå höll jag i går nästan på att klättra ned från pressläktaren, trava över planen, greppa VM-pokalen och kliva in i omklädningsrummet och lämna över den till det finska laget redan i den första periodpausen. På resultattavlan stod det då 4-0 och Sverige hade varit så blekt så blekt. En period senare var jag glad att jag inte hade satt min plan i verket.
Finland började plötsligt se ut som Finland brukar göra när ett svenskt lag får vittring och påbörjar ännu en i raden av upphämtningar. I innebandy, hockey eller vad ni vill. Sverige dominerade stort och såg ut att göra som man brukar. Det vill säga vända på steken och sno med sig guldet. Men jag skulle bli lurad en andra gång i den här matchen. Den finska sisun kom tillbaka och maktskiftet blev ett faktum. Sverige, innebandyns hemland, har förlorat sin kungakrona och är inte längre bäst i världen. Vi svenskar kan gråta över det en stund över det, om vi vill, men det handlade mer om när än om någon nation skulle kliva förbi oss.
Åren av tragik för Kohonen är över. Det har varit en lång väntan, men jag lovar, det var värt att vänta på om du frågar Kohonen. Nu är det bara magiskt.
När slutsignalen gick hördes inget från Håkan Hellström. I stället var det Lordi och Hard Rock Hallelujah som dånade ut över O2 Arena i Prag.
Det fick duga.