Söderlund: Välkommen till galna Täby
INNEBANDY. "Välkommen till Täby - här händer det galna saker."Jag såg aldrig en skylt med den sloganen när jag kom till Fredrik Reinfeldts hemkommun, men frågan är om inte det är något de borde satsa på.
Henrik Söderlund - reporter
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Förra säsongen bjöd Caperio/Täby på ett av ett av de märkligaste, sämsta och galnaste matcharrangemangen på elitnivå. Radioprataren med engelsk accent skrek i två timmar så att öronen nästan ramlade av samtidigt som toarullar kastades in på planen från höger och vänster.
Nu var det lugnare på läktarplats, men desto galnare på planen.
Och galnast av allting; den första perioden.
Jag var helt slut när de första 20 minuterna var till ända och det var ändå ingenting av vad kollega Rutegård var. Han skötte onlineuppdateringen på unt.se och det fanns saker att rapportera om - minst sagt.
Förutom de tio målen bjöds vi och de övriga 800 på läktarna på protester mot domslut, bortdömda straffar och kastade målvaktshjälmar.
Under alla år som jag själv har spelat innebandy samt följt innebandy som både åskådare och reporter har jag aldrig varit med om något liknande.
Det fanns inte en död sekund, vilket i sig är något positivt.
Att det lugnade ned sig något under period två och tre var närmast skönt.
Caperio/Täby spelade förra säsongen SM-final, men i dagsläget är de långt ifrån den formen. Men spelarna är lika galna nu som då. I innebandy-Sverige är Täby lika mycket känt för de speciella karaktärerna man har i laget som för sina framgångar.
Att Danne Bron-Sundbom bröt näsan på tre ställen på uppvärmningen inför en tidigare match under säsongen och att det snackas om att det var en lagkamrat som orsakade det var inget som förvånade.
Men att Rickie Hyvärinen inte fick vara med i det finländska landslaget i Euro Floorball Tour för en vecka sedan på grund av att han är efterlyst av finska myndigheter fick mig dock att höja på ögonbrynen.
Men va f-n, det handlar ju om galna Täby.