Det talas idag mycket om att STOREBROR SER DIG. Det är lögn. Min storebror bor i Sundsvall, och det är alldeles för sällan han ser mig. Och jag honom. Men om vi tolkar uttrycket som det menades av George Orwell och som det menas i boken om Edward Snowden, så stämmer det förstås bättre, inte minst nu i vår genomdigitaliserade tillvaro.
Fast jag märker det mest på det strängt vardagliga planet. Och där är väl inte direkt STOREBROR som ser mig. Däremot märker jag att min STORMARKNAD ser mig. Och det tycker jag inte om. Det är nämligen ytterst pinsamt. De registrerar allt jag köper, och sedan skickar de hem rabattkuponger på just de varorna för att få mig att bli lojal och komma och handla mera. Vad de inte tänker på, är att jag kanske inte vill att övriga familjen ska se vad jag köper! Det kan ju vara så att min egenåhittade shoppingbelöning i form av dubbeldaim och Fanta är något som jag inte alltid berättar om hemma. Det kan ju vara så att jag tvärtom kanske undviker att berätta det, eftersom den typen av tröstshopping är ganska skämmig. Och så skickar de där typerna glättiga fyrfärgsbilder på detta hem till mitt hus för allmän beskådan. Jädra svartfötter!
Jag märker också att jag är bevakad i mitt handlande på nätet. Om jag har nätshoppat något, så dyker det ofelbart snart upp annonser om denna typ av varor överallt där jag surfar runt - på tidningssidor, facebook eller wordfeudfusk. Och eftersom jag befinner mig i teatervärlden, så köper jag ibland lite udda prylar. För en tid sedan beställde jag några guldgula volangförsedda dansbandsskjortor från ett maskeradföretag. Jag letade ganska länge, och det är alldeles uppenbart att storebror (alltså inte han från Sundsvall då) satt med kikaren och spionerade på mig, för sedan dess poppar det ständigt upp annonser om 70-talsbrallor, piratkostymer, älgmössor i plysch och sist ett förslag på en uppblåsbar kalkondräkt till riktigt bra pris.
Så förutom att det är integritetskränkande att vara bevakad, så kan jag inte förstå annat än att det i den vardagliga världen också måste vara kontraproduktivt. Jag går inte till den stormarknad som avslöjar mitt daimfrossande! Och om jag nu skulle komma att behöva en uppblåsbar kalkondräkt (vilket för stunden inte är särskilt troligt), så kommer jag att göra ALLT för att INTE beställa den från just den annonserande förföljarfirman.
Kort sagt: Låt mig ha min kalkonkonsumtion och mitt daimsnaskande i fred!
Man sitter i tystlagda, mörka baracker
och avslöjar framtida terrorattacker
och vill – digitalt – komma in under särken
på skumraskaffärer och terrornätverken.
Men samtidigt verkar man där också kika
på allting jag shoppar på Coop eller Ica,
och kollar att jag (trots att jag borde banta)
dagligen köper en daim och en Fanta.
En sådan bevakning, det är ju befängt.
Då sitter kåsören där - lönnfet och kränkt!