Storvreta stod upp och slogs för hedern
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men inte den här matchen. Nej. Mika Kohonen och de andra i Storvreta stod fasta. Till slut så kastade sig till och med AIK:arna med full kraft in i ryggen för att störta Storvreta. Men inte i kvartsfinal 3. Nej. På torsdagskvällen hade Storvreta bestämt sig, de slogs för sin heder. Och de gjorde det bra. Fantastiskt bra.
Efter en minut och sjutton sekunder av matchen gav jag upp. Och jag var beredd att ge alla Storvretakritiker rätt.
Storvreta är ett fantastiskt lag - förutom på en position. Målvakten.
För tredje matchen i rad hade Johan Olsson startat matchen i total koma.
I tredje kvartsfinalen dröjde det bara 21 sekunder innan Johan Olsson släppte in 0—1 efter en styrning av Niklas Jihde. 56 sekunder senare ledde AIK med 2-0 efter mål av Christian Hellström.
Jag gav upp, hela publiken gav upp, och AIK började redan planera semifinal mot Pixbo.
Då genomgick Johan Olsson en fullständig metamorfos, från en darrig och tam nolla till en sårad tiger som slogs för sitt liv.
Johan Olsson var helt plötsligt totalt omutlig, svarade för fenomenala räddningar, och visade med sin nästan vildsinta aggressivitet vägen för Storvreta. Herregud, kan Olsson spela så resten av slutspelet så kan det gå.
Johannes Gustafsson har inte glatt en enda människa hittills under kvartsfinalserien mot AIK.
På torsdagskvällen började han ännu sämre, tillbaka i femman med backparet Skogström/Holst och kedjekamraterna Solid och Blomberg. Efter två byten stod det 0-2, och i det tredje bytet tappade JG bollen på mittplan till en AIK:are som kunde kontra.
Det var bedrövligt. Att han inte självmant lämnade planen efter den inledningen är ett mysterium.
Men plötsligt stod han där, vid Lundqvists högra stolpe, 12.23 in i tredje perioden, och på en passning från Blomberg fullständigt exploderade JG in 3-2 och ledning för Storvreta.
Johannes jubel tystade AIK:arna och överröstade till och med hemmapublikens glädjeexplosion.
"Det var förlösande" var Johannes enda kommentar efter matchen. Och så var det. JG spelade med ett helt annat självförtroende, med en helt annan pondus och med en helt annan aggressivitet efter sitt mål. För Storvretas skull så hoppas jag att den sekvensen betyder att Johannes är tillbaka i normala gängor, för det behövs om Storvreta ska kunna vända den här matchserien.
TILL SIST: Idrotten innehåller ofta lite charmiga busar. Ni vet sådana där som kan alla tricks i boken, och utnyttjar dem med ett leende på läpparna. Sådana är lätta att förlåta. Sedan finns det riktiga idioter. AIK:s Per Svensson är en sådan. Åtminstone var han det i Fyrishov. Hans överfall på Mika Kohonen var bland det värsta jag har sett. Efter en ansats på 15-20 meter kastade han sig in i ryggen på en helt oförberedd Mika Kohonen, och matchstraffet var så självklart som det någonsin kan bli.
Jag hoppas att det inte stannar vid ett matchstraff. Jag hoppas att Svenska Innebandyförbundet har modet att stänga av honom för resten av slutspelet. Såna tilltag kan inte få passera.