Studenter är inte fattiga
Skulle ett högre CSN-bidrag göra oss studenter mättare, undrar Sara Pankowski.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Plötsligt ser jag inget annat än prislappar i biblioteket. De dyra skorna på killen i hörnet, statusväskan intill kopiatorn, I-poden en rad framför mig. Tröjan som jag köpte på mellandagsrean — till ordinarie pris. Vi är studenter på bidrag, hur går det ihop?
Genom att cykla på vintern offrar vi hälsan till förmån för insparade busspengar — som ändå inte räcker till annat än nudlar och ketchup. Det är synd om oss. Tack och lov, utan den ursäkten skulle vi inte förtjäna studentrabatter, nationernas reducerade pris på öl och släktens ömkan.
Det slår mig att jag listigt bytte samtalsämne när mamma undrade vad jag betalat för min vinterkappa — för att ohotat kunna fortsätta mina klagosånger över den ekonomiska situation vi studenter befinner oss i. Många är de oroliga föräldrar som skänker extra summor till barnets matkassa. Tacksamt tar vi emot biståndet, för att en dag senare köpa oss en ny tröja till festen.
Att äta sig mätt på ett csn-lån är inte en konst, det är en prioritering. Vår fattiga tillvaro är inte ett öde, jag vill påstå att det är en taktik. Varför drar jag ner på hushållets nödvändigheter för att istället bekosta den inte lika nödvändiga shoppingen och utekvällarna?
Nog skulle mina kläder från -97 hålla i ett par år till. Vita jeans och en röd tröja med texten "Marwin" tryckt över bröstet, varför inte hoppa i dem och ha en säkrad hyra för ett år framöver? Det låter så vettigt, ändå känns det så omöjligt. Med korten på bordet: skulle verkligen ett höjt CSN-bidrag få oss studenter att äta Omega 3-rik fisk tre gånger i veckan som rekommenderat? Jag tror att en extra tusenlapp skulle ge oss dyrare kläder och mer fest. Vi är lyckligt fattiga, jag och tjejen som ätit gröt i en vecka.