Studentlivet - en förberedelse inför vuxenlivet
Jag erkänner: jag tyckte synd om tjejen vid bussen för att hon råkat bli på smällen alldeles för tidigt, skriver Zhinous Nowrouzi.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns många bidragande faktorer till det. Den främsta är nog att jag ännu bor kvar hemma.
Jag och min jämnåriga kusin hade under gårdagen diskuterat när det är tänkt att man ska kalla sig vuxen.
Rent allmänt brukar jag tycka att vuxen innebär att bo ensam, laga sin egen mat, diska sin egen disk, tvätta sin egen smuts och lyckas klara sig ur ekonomiska "kriser" - med andra ord leva fattigt - utan att behöva ringa hem till mamma eller pappa. Sådant där som de flesta studenter upplever i sin vardag.
Det jag menar är att vara vuxen är lika med att ta ansvar.
Många studenter som flyttar till Uppsala tvingas helt plötsligt att leva med sig själva som enda livlina. Typ, i alla fall. Jag menar att alla ju inte har en möjlighet att få hjälp hemifrån.
Den här dagen satt jag på första parkett (på en grön stadsbuss på väg ner till stan).
Jag fick insikt.
Jag insåg att det största ansvaret kommer vid en helt annan tidpunkt i livet. Och att vara student kanske är det bästa sättet att förbereda sig på inför det.
Den unga kvinnan som stod mitt i bussgången var ett levande bevis. När jag iakttog henne kunde jag nästan slå vad om att hon inte ens var 22 år fyllda. Hon höll ett vakande öga över innehållet i en rutig barnvagn. Riktigt söt var han också, hennes son alltså. Och säkerligen var han ett charmtroll, trots att snoret rann och ytterkläderna var sandlåds-fläckiga. Hennes utväxt var förfärlig och det misslyckade blekta håret var uppsatt i en slarvig tofs. Stackars som inte hinner med sig själv, tänkte jag medömkande. Hon bar en nopprig fleecetröja och utslitna jeans, som enligt mina trendföljande medmänniskor skulle kallas "såååå 90-talet".
Jag tyckte synd om henne. Anledningen är nästan pinsam att avslöja, men nu gör jag det ändå. Men jo, för att hon uppenbarligen inte hunnit med sina avlägsna studentår och råkat bli på smällen alldeles för tidigt.
Det är mycket möjligt att jag har fel. Att hon var äldre än jag förutspådde, lycklig med en stabil kille och helt redo för att ta ansvar över ännu ett liv.
Samtidigt har jag svårt att tro det. Då skulle hon nog inte ha suckat som hon gjorde, och hennes son skulle då kanske haft på sig rena kläder. Jag är snabb med att döma. Jag märker det själv också.
Jag tror bara att det är så lätt att tycka att man är vuxen, samt ha bråttom med att bli det när man är ung. Men när man väl är där är det viktigaste att man är redo. Den unga mamman på bussen var uppenbarligen inte det.
Allt som tidigare innefattats i min definition av vuxen är sådant som man kan lära sig. Och man blir säkert bättre på allt med tiden. Att föda och uppfostra ett barn går inte att lära sig. Jag tror snarare att mycket handlar om att man måste vara beredd. Människor i min omgivning har förändrats och mognat så mycket att det skulle kunna vara lögn. En del har flyttat utomlands för att studera och det visar, enligt mig, på mod och förmåga att ta ansvar. Jag har förstått att studentlivet inte bara är några väldigt roliga år under ens liv. Studentlivet kan vara något nödvändigt, som en föreberedelse inför resten av ens liv.
Zhinous Nowrouzi listar ...
... hur du plockar vuxenpoäng:
1. Skaffar dig ICA-kort
2. Tar lån och köper din egen lya
3. Sköter din egen deklaration