Studentlivet - en klassisk roman

Likt en klassisk roman har studentlivet en början, en mitt och ett slut. En upptakt full av spännande recentiorsupptäckter, dumma misstag och förväntansfulla andetag fyllda av Fyrisåns båtbensin och tång. Sen falnar glöden i takt med att rutin och slentrian inrättar en i ett snömos av vardagar och håglöst drickande. En vacker dag börjar CSN tryta och restpoängen samlat ihop sig till en skräckinjagande best som skulle få självaste Mårran att darra. Processen tar med lite tur och viljestyrka max sex år. I vissa fall (host host), ännu längre.
Kalla mig pessimist men rent pedagogiskt är ingen av de här faserna särskilt optimal, det är inte direkt tre bord fyllda av läslusta och vetenskaplig nyfikenhet som dukats upp.

I den första fasen är orutinen förhärskande. Man sitter i tysta hörn av seminarierum, har inte mejslat ut någon passande studieteknik, förstår illa den akademiska sociolekten och underpresterar helt enkelt på grund av bristande erfarenhet. Kurserna som man trodde var intressanta har fått ett teoretiskt och stelt raster lagt över sig samtidigt som tvivlet över vad man gett sig in på är uppenbart och ständigt närvarande. Poäng missas på ren omognad och allmänt förstaårsslummeri.
Merparten av ens energi läggs på att vara en yster kalv på grönbete i nationsvärldens utgångsutbud.

I takt med att man lär sig hamnar man i brödårens dvala. Här blir pluggandet mer mekaniskt i takt med att svårighetsgraden ökark, samtidigt som slutet på resan känns lika avlägsen som tiden som gått sedan man skrev in sig. De akademiska teknikerna slipas till vilket gör att man kommer enklare undan med att sakna faktisk kunskap. På alltför snävt taktikpluggande sumpar man en del poäng här också.
Den en gång så ystra kalven har lärt sig raggningsrepliker och börjar se sliten ut.

Sen kommer blåslampan. Med två resttentor och ett par uppsatser på "att göra"-listan varje sommar äntrar man den sista delen av trefasraketen. Den jävligaste fasen, den som kräver att man biter ihop, presterar en masse. Precis lagom tills dess att CSN tar slut ska allt gammalt mög vara avbetat i samma stund som ens huvudsakliga examen. Flitens lampa måste lysa, dag som natt. Flera tentor per vecka. Kunskapen hamras in i korttidsminnet med ett enda mål i sikte: att bli färdig.
Benen är helt tömda på spring, man sitter ner när man går ut och man strör akademiska anekdoter omkring sig.

Hela processen går ganska fint att beskriva med det Som Eric Idle så vackert sjöng i "Always look on the bright side of life" en gång i tiden:
You know, you come from nothing - you're going back to nothing.
What have you lost? Nothing!
Sen sjöng han refrängen en gång till. Jag har bevisligen glömt bort helt och hållet hur den gick.

Studentlivet - en klassisk roman

Från att vara en yster kalv på grönbete i nationsvärlden förvandlas man under studentåren till en massproducerande stressad student, skriver Björn Berglund.