Studentmusiken - bättre än sitt rykte!
Livsstilsmagasinen har tjatat om det länge nu, om hur osvängig och värdelös studentmusiken är. Men det stämmer inte enligt Björn Berglund.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det har länge rått en slags icke uttalad överenskommelse om att universitetspoäng också innebär mental inrutning och begränsad kreativitet, kanske framför allt populärkulturmässigt. Särskilt Uppsala har länge varit forum för spott och spe, hur ofta har man inte läst om hur vi studenter ses som en slags tungrodd armada i Tommy Hilfiger-kostym som inte bara kväser vår egen skaparkraft utan också hela den stad vi bor i? Hur mycket bra musik har inte avfärdats med öknamn som KTH-funk och akademikerpop? Möjligen har det funnits ett visst fog för alltsammans, tiden i Uppsala sedan Webstrarna har varit både lång och grå, men nu undrar jag om det inte är dags att slå in dörren en gång för alla. I högre grad än någonsin finns det ett musikklimat att tala om omkring Fyrisån.
I våras släpptes "Are You Scared To Get Happy?"; en ny, svensk och enastående popsamling som samlar nitton av svensk pops mest intressanta orkestrar på en välpaketerad CD, och på den kunde man räkna till hela fyra Uppsalaanknutna akter. Mer än någon annan svensk stad och allesammans med åtminstone ett förflutet vid universitetet. Annat var inte att vänta, 50% av alla svenska gymnasister läser vidare, statistiken talar för oss. Studenter betalar inte bara kårleg och terminsräkning längre, studiotid och musikutrustning hör också de till de månatliga utgifterna.
Och bredden är bred. Statsvetare gör det. Miljö och vatten-civilingenjörer och estetikdoktorander likaså. Alla från nybakade Svenska A-studenter till utexaminerade litteraturvetare är med och drar strån till stacken. Det pyr och sjuder mer än på bra länge eller vad säger man annars om: Unai, Kalle J, Kuryakin, Differnet, Discolor, Flow Flux Clan, Spinform, Rigas, Crystal Fake, Dödens Lammungar och Papercut? Och då har jag bara skummat gräddan.
Vad får då detta för konsekvenser för den genomsnittlige studenten? Antagligen inte något banbrytande, livet fortsätter precis som vanligt och folk kommer att fortsätta att flytta till Uppsala för att studera, och härifrån för att slippa studenterna. Man ändrar inte på ett rykte i en handvändning.
Tio mil söderut kommer det även fortsättningsvis att finnas jobb, utbud och en stad där klubbarrangörer inte drygar ut kassan med medicinska experiment hos Quintiles. Jag har väl viss förståelse för allt det där. Min lilla förhoppning är att fokus för en liten stund kan stanna upp och värdera det som finns hemmavid. Här finns ingenting att skämmas för.
Bilstereon på väg ut till Lännabadet är full av Spinforms "Bryter Tystnaden". När sommaren blir till höst fyller första singeln från Kalle J:s album dansgolvet på Dynamic och när mörkret sedan sänker sig igen ger Differnet om allt vill sig väl ifrån sig ett livstecken tillika sommarsjälens sista smörjelse. Det är och kommer att fortsätta vara fina uppsalatider det. Oavsett vad alla andra säger.