Studerandeguide enligt Strauss
Om Neil Strauss fick bestämma blev universi-tetets grundbult framfusig försigkommenhet istället för kunskap, anser Björn Berglund.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att surra om Neil Strauss år 2007 känns i sig rätt passé, men hur det än är med den saken tänkte jag ta tillfället i akt och prata om hur man kan dra nytta av ?The Game?-strategier i sina studier; hur man kommer undan med färre kunskaper än man faktiskt har och ger sken av att besitta en kompetens som man inte är i närheten av. Ni som läst ?The Game? får gärna kommentera hur mina fördomsfulla omskrivningar stämmer överens med boken nedan, ni som är kursansvariga seminarieledare och examinatorer kan gärna se de femton råden nedan som en kvalificerad varning.
Here goes:
På seminariet:
* Tveka inte att använda den klassiskt manliga härskartekniken att ta saker som någon annan sagt och omformulera i egna ord och få åsikten att framstå som din egen.
* Angrip de andra deltagarnas argument istället för att komma med egna, det gör att du framstår som relativt skarpare.
* Säg saker tidigt på seminariet, ju längre tiden går desto färre unikt bra saker återstår att säga.
* Om du är dåligt förberedd: sätt dig i ett hörn där du syns av så få deltagare som möjligt: detta minskar riskerna att tilldelas frågor avsevärt.
* När seminarieledaren ställer frågor; se upptagen ut med något annat, anteckna intensivt eller göm dig bakom andra deltagare. Sistnämnda underlättas av en hörnposition.
På hemtentan/uppsatsen/skrivuppgiften:
* Peppra texten med buzzwords som du antecknat under kursens gång, det skänker även den krummaste av texter ett drag av akademisk briljans.
* Korra texten ordentligt, läsarens förtroende sjunker rejält för varje stavnings- eller syntaxfel.
* Se till att hamna med någon särskilt kompetent kursare, som kan göra grovjobbet, men som du tack vare en smord käft enkelt kan ta åt dig lika stor ära för.
* Välj ett ämne som går ut på att hitta svagheter i någon annans teorier eller tidigare forskning; att vara kritisk är lättare än att vara kreativ.
* Var ett självförtroendepumpat svin på opponeringen, exempelvis genom att möta frågor med motfrågor, svara på intillliggande saker istället för sådant som kritiken faktiskt handlat om och vägra erkänna annat än formaliafel.
På tentan:
* Skriv mer än vad du egentligen kan, det ökar chanserna att ha prickat in det som efterfrågats. Att bestraffas för att man utöver det rätta svaret skrivit en massa felaktigheter är oerhört sällsynt.
* Peppra även här dina svar med buzzwords som du antecknat under kursens gång, det skänker som sagt även den krummaste text ett drag av akademisk briljans.
* Poängtera och lyft fram resonemang som examinatorn själv föreläst om, det ger sken av att du speciellt uppskattat just dennes insatser under kursen.
* Läs inte litteraturen, det är alltför tidsödslande. Anteckna istället järnet på föreläsningar och seminarier, det brukar räcka åtminstone lugnt till G.
* Försök, om de existerar, få tag i tidigare årskursers sammanfattningar av kursböckerna istället för att läsa hela. Det sparar tid men är även ett kvalitetssäkrat alternativ, i det att du vet att folk tidigare klarat sig på enbart detta sållade material.
OM du följer alla ovanstående råd är jag säker på att:
1) du fixar din examen med en långt lägre arbetsinsats än om du engagerat dig på riktigt, jag menar, examen är ändå mer av en karriärsmässig valuta än något mått på din faktiska kunskap.
2) det kommer att gå oförskämt bra för dig i ditt karriärsmässiga yrkesliv.
3) du framstått som ett komplett arsle och förmodligen inte fått någon djupare relation med någon av dina kursare.
4) om du får alla dina kompisar att göra som du så kommer universitetets grundbult att övergå från kunskap till framfusig försigkommenhet.
Låter det inte fullkomligt vedervärdigt?
Björn listar...
... tre vettigare Strauss att ha som vägvisare i livet:
1) Joseph.
Chefsingenjör vid byggandet av Golden Gate Bridge, den enda bro som kommer i närheten av Högakustenbron i storslagenhet.
2) Levi.
Deras red tabs är fortfarande ett någorlunda hållbart argument för att skaffa sig ett par av byxvärldens svar på Coca-Cola.
3) Rickard.
John Williams kommer aldrig att kunna komponera så science fiction-mässig klassisk musik som denne gjorde till 2001. Lite väl uppenbar kanske men men.
... tre vettigare Strauss att ha som vägvisare i livet:
1) Joseph.
Chefsingenjör vid byggandet av Golden Gate Bridge, den enda bro som kommer i närheten av Högakustenbron i storslagenhet.
2) Levi.
Deras red tabs är fortfarande ett någorlunda hållbart argument för att skaffa sig ett par av byxvärldens svar på Coca-Cola.
3) Rickard.
John Williams kommer aldrig att kunna komponera så science fiction-mässig klassisk musik som denne gjorde till 2001. Lite väl uppenbar kanske men men.