YLVA FORSBERG: Studiet av studenten

KRÖNIKA. Jag är student. För första gången sedan jag började plugga så är jag en student på riktigt.
Vad är en student? Att förklara ordet med att det är någon som studerar vore fel. Att vara student är ett begrepp, ett fenomen. Några vänner till mina föräldrar pratar lyriskt om sin studietid. Inför min studiestart gav de mig rådet att njuta och inte ägna för mycket tid åt själva pluggandet. Den bästa tiden i livet! De roligaste festerna! Man är ung och fri och yada, yada. Jo, jo, kära farbror, gräset är grönare på andra sidan staketet. Självklart är det festerna du minns och inte timmarna vid skrivbordet, det vore ju för trist annars. Så klok var jag dock inte då, så jag köpte snacket om det underbara studentlivet, kom till Uppsala och väntade på att euforin skulle infinna sig... Visst har det varit kul att gå på Snerikes på tisdag, Stocken på torsdag och Djäknen på fredag, men kul har jag ju haft förut. Jag väntade förgäves på att känna mig ung och fri och allt det där.

Men som sagt, nu känner jag mig som en äkta student. Det gör jag inte för att euforin slagit till, utan för att jag insett att den inte kommer göra det bara på grund av att jag är student. Jag har skrivit en tenta, festat, vänt på slantarna, somnat på en föreläsning och allt som man kan förknippa med att vara student. Att vara student är dock mycket mer, det är att bara vara. Och att bara vara är inte så bara. Jag behöver inte ta hand om någon annan än mig själv, utan endast planera och praktisera detta mitt vara. Lite juridik har jag lärt mig under den gångna terminen men framförallt har jag lärt mig att tänka på mig själv. Välkommen till Uppsala universitet, här lär du dig konsten att vara självupptagen.

Tyvärr så är gräset grönare även på andra sidan mitt staket, så istället för att vara nöjd med mitt självcentrerade liv så längtar jag ibland efter att se bortanför träning, facebook och seminarieuppgifter. Fast jag ska inte ljuga. Jag trivs egentligen riktigt bra, har bara lite svårt att erkänna det. Det tar väl ett tag att lära sig konsten i att bara vara, men jag vill påstå att den är en minst lika viktig del av utbildningen som att lära sig att tolka andra kapitlet i avtalslagen.

Oj, vad en termin kan få en att känna sig erfaren? Van att ta mig själv på stort allvar ger jag mig rätten att själv utfärda ett råd till blivande studenter? Tro inte på farbröder.

Ylva Forsberg: Studiet av studenten