Svårt kritisera självklar trupp
FOTBOLL. Handen på hjärtat jag prickade in 22 av 23 man i Lars Lagerbäcks och Roland Anderssons VM-trupp. Jag vet. Det var inte direkt någon bedrift.Den enda jag missade var Prinsen av Egypten Rami Shaaban.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Första gången jag stötte på Shaaban som reporter var när Enköping mötte Sören Åkebys Nacka FF i division I norra 1999.
Rami Shaaban var ett skämt, ESK vann med 6-0, och jag trodde inte mina öron när jag hörde att Rami en tid senare var klar för Djurgården. Jag höll på att svimma när Shaaban klev direkt från Djurgårdens reservbänk direkt in i Arsenals startelva i Champions League, men väl där visade han att han har kapacitet att verka på den allra högsta nivån.
Sedan small det, på en träning inför julen 2002, benbrott och månader av konvalescens, och en karusell av klubbyten som sällan tidigare skådats. Rami har testats för klubbar i bland annat Frankrike, Tyskland, Turkiet, England, Skottland och Norge där han till sist fann en ny klubbadress i Fredrikstad.
Rami Shaaban tackade nej till det Egyptiska landslagets locktoner under hans kortvariga guldera i Arsenal, pappa Shaaban är egyptier och mamma från Finland, drömmen om en plats i ett svenskt landslag var för stark. Och efter till synes oändliga omvägar har han äntligen nått målet, bokstavligt talat. Jag är full av beundran, och jag älskar verkligen Lagerbäck/Anderssons uttagning. Men Shaaban kommer naturligtvis inte att stå en sekund i VM.
Andreas Isaksson är en av världens bästa målvakter, och fullkomligt självskriven i startelvan.
Överhuvudtaget är det svårt att kritisera den trupp som Lars Lagerbäck och Roland Andersson har tagit ut till VM 2006. Den är på många sätt självklar.
Anfallarna (Ibrahimovic, Larsson, Allbäck, Jonson, Rosenberg) är självskrivna.
Mittfältet är knappast något som får en att chockat kippa efter andan (Niclas Alexandersson, Daniel Andersson, Tobias Linderoth, Anders Svensson, Kim Källström, Christian Wilhelmsson, Fredrik Ljungberg, Johan Elmander).
Målvakten Rami Shaaban var som sagt något av en chock, men knappast Andreas Isaksson och Johan Alvbåge.
Det som kan diskuteras, och som kommer att diskuteras, är backlinjen.
Endast sju backar är uttagna, och tre av dem har haft en skadefylld vår.
Erik Edman är långt ifrån kurant ännu, Mellberg är på väg tillbaka och Mikael Nilsson har bara spelat tre tävlingsmatcher med sitt Panathinaikos efter nyår.
Dessutom är två av backarna väldigt oprövade på den här nivån, IFK Göteborgs Karl Svensson och Bayer Leverkusen-backen Fredrik Stenman.
Återstår Teddy Lucic och Petter Hansson.
Det känns ju inte direkt ? tryggt.
Visst kan det diskuteras om inte en Alexander Östlund med sin erfarenhet från EM-slutspelet 2004 skulle ha varit med. Han platsar visserligen inte i Southampton, men Lex Lucic har visat att det inte behöver vara något problem. Även en sån spelare som Max von Schleebrügge, både ett ytter- och mittbacksalternativ, borde kanske ha varit med i en ursprungstrupp, men ärligt talat, inget av de två namnen hade lugnat mig ett enda pulsslag inför VM-starten.
Det är bara att konstatera att det Svenska landslaget anno 2006 måste våga för att vinna.
Anfall får bli vårt bästa försvar, och med Henke, Zlatan och Freddie kan det räcka långt.