YLVA FORSBERG: Svårt lära en gammal student att sitta

KRÖNIKA. I kjol och sandaler spatserar jag fram på Beijings gator. Jag är på resa med Utrikespolitiska föreningen i Uppsala. Vi är ett gäng halvpretentiösa studenter som skall göra studiebesök och se på sevärdheter i staden som just nu ligger i världens blickfång. Det småregnar och blåser kalla vindar som kyler ända in i benmärgen. Mina ben är täckta av gåshud. Längtan efter vår och sol har gjort att jag felbedömt behovet av värmande kläder, igen... År efter år, samma sak. Kan jag aldrig lära mig?

Ett av studiebesöken är på ett kinesiskt bolag som investerar i företag som satsar på hållbar utveckling. Där får vi förklarat för oss att den kinesiska regeringen tar miljöfrågorna på allvar men att det faktiskt inte går att lära samtliga kineser att börja källsortera. Jag förstår argumentet att det tar tid med förändringar i detta gigantiska land som härbärgerar en femtedel av jordens befolkning. På vägen tillbaka till vandrarhemmet tar vi tunnelbanan och i väntan på nästa tåg betraktar jag de vakter som i tunnelbanestationerna jobbar med att lära kineserna stå i kö. Väl inne i vagnen kollar jag på en tv-skärm som visar filmsnuttar med pedagogiska förklaringar till reglerna i alla OS-grenar. Hmm, det här börjar bli lite motsägelsefullt. Den kinesiska staten kan styra över hur många barn varje kines får föda, den kan lära kineserna stå i kö och att inte spotta. Till och med religion har många kineser fått lära sig av med på grund av statlig inblandning. Men där går tydligen gränsen. Att lära kineserna att hantera avfall är uppenbarligen en övermäktig uppgift för Kinas ledare.

Kina är dock inte ensam i sin motsägelsefullhet. Det finns märkliga gränser även för vad en student kan lära sig. Jag kan källsortera med glans, men har som sagt svårare att lära mig anpassa kläderna efter vädret. På buggkursen lär jag mig bugga, men ingen kurs i världen kan lära mig att stänga av kaffekokaren. En student kan lära sig formler, analyser och studieteknik, men att lära sig en teknik eller hitta en formel för att få studiemedlet att räcka hela månaden tycks vara en omöjlighet.
Fördelen med att vara en enskild individ istället för att representera världens mest befolkningsrika land är att mina tillkortakommanden inte får lika stora konsekvenser på omvärlden. Jag, men inte Kina, kan försvara mig genom att citera Karl-Petter i Let's Dance: Jag känner mig som en kastrerad hankatt. Jag vet hur man gör i teorin, men har svårt att genomföra det i praktiken.

Ylva Forsberg: Svårt lära en gammal student att sitta