Think outside the (lunch-)box
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Grodan som hoppade ur min mun är dock inte i närheten så obehaglig som det där som ligger i dennes lunchlåda. Vad det nu än är så skulle jag själv aldrig sätta tänderna i det. Likt alla andra i lunchlåde-sällskapet har min kurskamrat en likkisteliknande låda med någonting som ser ut som en blandning av road-kill och fallfrukt. Dessa Tupperware-partyn av plastlådor ger mig lika mycket avsmak som en begravningslunch. Äta bör man annars dör man. Det här sväljer jag inte, då svälter jag hellre ihjäl av hunger.
När hungern har ersatt allt vad aptit heter så äter man inte längre för att det är gott utan för att bli mätt. Efter fem terminer har jag fortfarande inte vant mig vid åsynen av vad mina medstudenter stoppar i sig. Hungrar hellre hemåt än ställer mig med matlådan i mikrovågsugnskön i skolmatsalarna. Utan en tanke på barnen i Afrika menar jag att mitt människovärde inte behöver sjunka lägre i mitt CSN-anpassade studentliv. Växte upp med en "i den här familjen slänger vi inte mat"-mamma och rensar plikttroget fatet efter varje måltid. Man kastar inte mat men man slänger heller inte ner den i en matlåda enligt min mening.
Efter tillagning, nedkylning och uppvärmning så smakar dagens lunch inte längre som gårdagens middag. Lunchlådan likt flygplansmåltiden lagas till, kyls ner och värms upp som ett smaklöst måste på vägen mellan punkt A och B. Något som ingår i resan men behöver kompletteras med alkohol för att sköljas ned. Det låter bra, ser fint ut men smakar inget och man mår illa efteråt. Kryddat med studentlivets skafferi av salt, peppar och ketchup à la McDonald's fräts alla smaklökar bort. Slutligen sänker man smaken i botten med att bälga i sig blaskigt bibliotekskaffe. Livet tappar då inte bara smak, smaken tappas då även för livet.
När jag blev student i Uppsala lovade jag mig själv att aldrig någonsin äta en lunchlåda. Två år senare stod jag där med samvetskval över förlorad smak och tappad stil. Smakfullt och stilrent packade jag ner min sista stolthet tillsammans med min första lunchlådan. Skulle jag göra det här så skulle jag i alla fall göra det snyggt. Sagt och gjort så portionerades kostcirkeln ner i fyrkantiga plastförpackningar. En för mineraler, en för protein, en för kolhydrater och en för vitaminer. Förseglade den för att aldrig öppna den igen. Tänkte att jag har nog med rester i skolan för att tvinga mig själv att äta upp mina överblivna matrester. Jag är vad jag äter och jag är mer än så. Du blir vad du äter ... Visa mig din lunchlåda så ska jag säga dig vem du är!
ADAM LISTAR ...
... tre saker som löser lunchdilemmat:
1. Nationslunchen. Om man inte förmår sig att betala fyrtio kronor för en nationslunch så får man givetvis gärna jobba ihop den. Arbetar du gratis på nationerna så får du också äta gratis.
2. Hemmalunchen. Lämna lunchlådan hemma och kom tillbaka till den under lunchtimmen. Lägg upp den på ett fat, servera med lite fräsch sallad och krydda direkt från skafferiet.
3. Picknick-lunchen. Ta med hela servisen och lägg upp snyggt så ska du se att det smakar mer. Alla äter vi med ögonen. Även dem mest smaklösa mat kan alltid serveras stilfullt.
... tre saker som löser lunchdilemmat:
1. Nationslunchen. Om man inte förmår sig att betala fyrtio kronor för en nationslunch så får man givetvis gärna jobba ihop den. Arbetar du gratis på nationerna så får du också äta gratis.
2. Hemmalunchen. Lämna lunchlådan hemma och kom tillbaka till den under lunchtimmen. Lägg upp den på ett fat, servera med lite fräsch sallad och krydda direkt från skafferiet.
3. Picknick-lunchen. Ta med hela servisen och lägg upp snyggt så ska du se att det smakar mer. Alla äter vi med ögonen. Även dem mest smaklösa mat kan alltid serveras stilfullt.