Tierp spelade grym volleyboll, och Falkenberg har fått något att tänka på
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vingklippningen har till största delen bestått i att fjolårets passare Lee Czernick valde proffsspel i Portugal istället för Tierp, och centern Dan Roth valde att satsa på den civila karriären hemma i Kanada.
De två betydde massor för Tierp.
Att ersätta dem har inte varit lätt, och nye passaren Tanaka Nobuatsu och spikern Jake Cabott har under grundserien inte varit i närheten av det heller. Långt därifrån.
Men nu har både Nobuatsu och Cabott börjat lära sig Tierps version av volleyboll, och Tierps volleyboll har börjat lära sig Nobuatsus och Cabotts spel.
Och då har kråkorna börjat flaxa igen.
I går, i kvartsfinal nummer två mot Falkenberg, nådde de aldrig tidigare nådda höjder den här säsongen.
Tierp spelade grym volleyboll, och Falkenberg har fått något att tänka på.
I fjol gick allting som på räls för Tierp, ända fram till semifinalen mot Falkenberg, där man föll i det första mötet efter en svag insats. Därefter var allt som vanligt, och efter tre raka segrar stod man i sin första final mot Hylte.
Kvartsfinalspelet mot Falkenberg har börjat på ett för Falkenberg kusligt likt sett.
Första mötet var en promenadseger för Falkenberg, där Tierp glömde hjärtat kvar hemma i Tierp.
I går pumpade det som en gammal V12:a igen.
Första set tappade man på övertändning, när liberon Molneryd fick spel efter ett tveksamt domslut vid ställningen 19-20, som blev 19-21 för protest. Andreas Wahlström såg ut att kunna svälja domarduon hel, och fokus på fel saker blev setförlust.
Efter det var det dock inget snack. Tierp körde över Falkenberg, och Andreas Wahlström fokuserade på helt rätt saker hela tiden, Mats Nilsson och Martin Woxlin som var iskalla i första kvarstfinalen var heta som stekpannor, och allt fungerade för Woxlin. Han var glimrande hela matchen. Utom när det gällde en detalj. I en enda detalj måste Woxlin ha nått något slags bottenrekord. Igår var han norra Europas sämsta servare. Inte en enda serve satt, och det enda positiva med hans servespel igår var att det omöjligt kan bli sämre i kvartsfinal tre.
Tanaka gjorde ett bra jobb mot giganten i Falkenberg, Johann Andersson, som var totalt osynlig igår. Inte ens den andre kometen Patrick Aparicio hade mycket att hämta i Aspenhallen, och kommer de inte upp i bättre nivå så är en vändning likt den i semifinalserien förra året fullt möjlig.
Till sist: Det var guldtårar som föll på hjälten Elin Bergblom i går, och jag får gåshud bara jag tänker på det. Det kan inte finnas någon lämpligare tidpunkt att slå ärkerivalen Sara Persson än i en SM-final, och nu när det är gjort så tror jag att vägen till ännu ett SM-guld ligger vidöppen för Fyrisfjädern.
Det var nämligen på damsidan som isbergen skulle dyka upp, isbergen som skulle sänka Fyrisfjädern.
Men då hade man glömt bort isbrytaren Elin Bergblom, som genom sin insats i Göteborg har dukat upp för en ny guldfest i Uppsala i returen den fjärde april!