Tron på Bälinge överdrivet stor
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tilltron till Bälinge, från alla håll, är nästan löjligt stor.
På den allsvenska upptakten tippades Bälinge sjua av deltagarna, och var och varannan allsvensk tränare nämnde Uppsalalaget som kandidat till årets överraskning i serien.
Det är fullständigt underbart att Bälinge är tillbaka där de hör hemma, men man måste komma ihåg att det bara är en dryg handfull i truppen som har allsvenska meriter.
Oftast brukar omvärlden få bromsa mig, det brukar vara jag som har löjligt stora förhoppningar på de uppländska lag som vi på UNT-sporten är satta att bevaka. Nu känns det nästan tvärtom.
Lugna er. Bälinge är nykomlingar. Målet måste vara att etablera sig som ett stabilt allsvenskt lag igen. Ingenting annat.
Till viss del kan jag förstå förväntningarna på Bälinge. Truppen är så stark så att man på pappret skulle kunna förväntas sig en placering på den övre halvan av tabellen. Men bara om allt rullar Bälinges väg.
Allsvenskan börjar bli nedlusad med utländska spelarförvärv, och Bälinge har värvat klokt.
USA är den särklassiga stormakten inom damfotbollen, och Kacey White har representerat såväl USA:s F19-landslag som USA:s U21-landslag. Det Kacey har hunnit visat upp under träningsmatcherna har knappast väckt några tvivel. Det är en högoktanig spelare som har anlänt till Uppsala, och varken Julianne Sitch eller Fanta Cooper känns ett dugg sämre.
Förutom amerikanerna så har Bälinge värvat två finskor istället för de två flyktade nordkoreanerna, Minna Mustonen och Heidi Mattinlassi. Och alla fem utländska förstärkningarna har en gemensam nämnare:
Det tillför spets i truppen. En spets Bälinge inte har haft en chans att värva i Sverige. Åtminstone inte till samma pengar.
Så länge de allsvenska lagen värvar till sig spetskompetens, och inte värvar för att brädda truppen, så ser jag inte något problem med att antalet utlänningar ökar i damallsvenskan, tvärtom. Det kommer bara att utveckla de svenska talangerna, och utveckla svensk fotboll.
Det har hänt fruktansvärt mycket med bredden på toppen i damallsvenskan sedan Bälinge var ett allsvenskt lag senast.
För tre-fyra säsonger sedan så hade Bälinges satsning i år garanterat en topp-fyra-placering, i år kan samma satsning vara skillnaden på ett nytt kontrakt eller inte.
Umeå ser på förhand ut som en fullständigt överlägsen segrare, men Djurgården/Älvsjö såväl som Malmö FF, Linköping, Göteborg, Sunnanå och Örebro kommer att vara med och hota på ett sätt som inte alls var fallet för bara någon säsong sedan. Jag tror inte vi kommer att få se Umeå köra över lag som Örebro med 10-0 i år, tvärtom riskerar Umeå faktiskt att till och från faktiskt få smörj av lag som Örebro och Sunnanå, kanske till och med Bälinge kan irritera drottningarna från norr.
Standarden på hela damallsvenskan har höjt sig rejält. Ett lag som Qbik från Karlstad, som jag tror kommer att få svårt att klara sig kvar i damallsvenskan, kommer under säsongen att förstärka med en världsspelare som Anja Mittag, mittfältare i det tyska landslaget, och det säger en hel del om kvaliteten också på bottenlagen.
TILL SIST, mitt allsvenska tips:
Umeå, Djurgården, Linköping, Malmö, Göteborg, Sunnanå, Örebro, Bälinge, Hammarby, Qbik, Mallbacken, Jitex.
Kacey White kommer att bli poängvinnare i Bälinge, Umeås Martha i allsvenskan, Linda Sembrandt försvarsresen i Bälinge och Karolina Westberg ta tidernas revansch i Umeås backlinje. Maja Åström kommer att bli en betrodd målvaktsutpost i Bälinge och Bente Nordby i Djurgården seriens i särklass bästa målvakt. Revanschen kommer Emma Lindqvist att stå för i Bälinge, hon kommer att visa fotbolls-Sverige att med speltid (som hon inte fick i Umeå) så utvecklas hon till en landslagsforward. Revanschen i damallsvenskan hoppas jag att Josefine Öqvist svarar för. Att hon visar att hon är mer än bara ett stolpe-in-mot-Kanada-under och en baddräktsmodell. Kom igen, Jossan!