"TV-experterna är vår tids prästerskap"
Vi är äckliga, smaklösa och fulla av begär. Människan duger inte som hon är. Sara Pankowski funderar över hur samhället tuktar oss.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Gör om mig, rädda mig från mig själv!". Människan har i alla tider ansetts vara i behov av bot. Idag växer det inte längre ut päls på den hand som smygs ner under täcket, däremot gror bilringar om handen letar sig ner i chipspåsen. Också dagens människor måste tuktas. Reklamkampanjerna är ormen som försöker locka fram våra begär. Där står vi, den dumma mänskligheten, i all vår hjälplöshet under det frestande äppelträdet. "Experterna" manar oss att stå emot och lyssna på deras predikningar istället. Trots att deras kollektbössor kräver dubbla summan.
Självklart är det farligt att livnära sig på tomma kalorier. Elvis pressade in jordnötssmör, majonnäs och bacon mellan sina vita brödskivor och se hur det gick för honom. Att äta hälsosamt är viktigt, jag vill inte påstå något annat. Men jag kan inte låta bli att skrämmas av den tuktning som vi utsätts för. Duger vi som vi är? Let's take a look. Titta där, en fettvalk som måste bort. Ett ointresse för mode hanteras lättast genom att omvandlas till en jakt på den perfekta Chanel-väskan. En gammal soffa, hallå? Köp en designad sak på kredit och din lycka är gjord. Skippa gräddig latte och drick en häxblandning på alger istället. Den smakar galla, men vafan. Kära Ebba von Sydow, vad ska jag göra åt mina smala läppar? Acceptera dem? Inte alls, tonårstjejer mår bäst av att använda lip-plumper. Och så var det själen, vad gör vi med den? Lite yoga kanske, men glöm inte de läckra träningsbyxorna och det svettfasta sminket.
Nej, vi duger inte som vi är. Nakna, utan tillbehör att skyla oss med, är vi inte tillräckliga. Då är vi äckliga, rödmosiga, dallriga. Vi fiser och luktar illa. Ni vet, alla dessa fel som måste bort. Och visst kan vi alltid bli bättre. Jag tycker att det är viktigt att utvecklas. Det är en av orsakerna till att jag valt att bli student. Men det är skillnad mellan utveckling och förändring. Att vi måste "fixas" förutsätter att vi är fel från första början. Hur överlever självkänslan, den grundläggande kärleken till oss själva, om allt som betyder något är vad vi presterar? "Du är vad du äter". "Jaha, och vad pluggar du då?". "Du är inte mer än skorna du har på dig". "Vilka kontakter har du i din telefonbok?".
Gör allt vi säger, hävdar "experterna", och vi lovar dig att du blir en bättre..., ja, vad? De kan väl ändå inte mena människa? För det vi har botat, det vi i alla tider har försökt tukta, är vår egen mänsklighet. Och jag kan inte låta bli att undra, vad i oss själva är det som vi är så rädda för?
Sara listar...
Tre saker som höjer livskvaliteten:
1. Knata runt i mjukisbyxor en hel dag.
2. Strö färsk basilika på maten.
3. Kittlas.