PER JOHANSSON: "Uppsala och jag firar kristallbröllop"

I dag firar vi kristallbröllop, Uppsala och jag. Söndagen 21 augusti 1994 kramade jag om mamma och pappa på perrongen hemma i Söderhamn och klev på tåget för den två timmar långa resan söderut. One small step for a train, one giant leap for me, för att parafrasera Neil Armstrong. Det hela kändes, för att citera en annan känd astronaut, fina fisken. Jag var utflugen, självständig och fri. Kvällen innan hade jag provat på friheten under stans årliga gatufest, Strömmingsleken. För första gången i mitt liv hade jag åkt de där karusellerna som min mamma alltid förbjudit mig att åka eftersom "allihop är hopmonterade av fullgubbar och kommer att falla isär vilken sekund som helst".

Jag minns inte vad jag tänkte på när jag satt där på tåget. Men planen var klar: fyra och ett halvt år på gymnasielärarprogrammet och sedan söka jobb. Som den naiva 20-åring jag var trodde jag att studietiden skulle bli lika rak som rälsen genom Gästrikland. Ack så fel jag hade!

Uppsalas och mina första dagar tillsammans blev lite skakiga. Inhyst tillfälligt i ett rum på Studentvägen kände jag mig lite vilsen och nervositeten för universitets krav var enorm. På vägen till uppropet på Polacksbacken var jag nära att behöva hoppa av cykeln på Döbelnsgatan för att kräkas. Men snart insåg jag att ingenting var så mycket annorlunda än tidigare. Jag hade bara nya vänner, mer pengar att strö omkring mig och ingen som frågade var jag hade varit när jag kom hem. På jullovet fick jag beskedet att jag hade fixat sista tentan och fått genomgående VG på hela A-kursen i matematik. Jag var mäkta stolt och lyckligt ovetande om att jag just hade nått peaken på mina Uppsalastudier. De följande åren skulle nationsliv, spexande, vin, kvinnor och sång locka så mycket mer än kursböckerna. Och där, någontans längs mitt villospår i stället för på Matematikum, lärde jag mig allt det där jag behövde veta och kunna för att klara av det här livet. Och det var Uppsala som var min lärare.

Efter 15 år är jag fortfarande kär i Uppsala. Och varje år vid den här tiden, när de nya studenterna dyker upp med sina väskor och sina vilsna blickar, blir jag nyförälskad av nostalgin. Grattis på bröllopsdagen, kära stad!

Per Johansson: "Uppsala och jag firar kristallbröllop"

KRÖNIKA. "Efter 15 år är jag fortfarande kär i Uppsala. Och varje år vid den här tiden blir jag nyförälskad", skriver Per Johansson.