Som en naken apa i rymden. Skakande. Skrikande. Ledsen, arg och fullständigt ensam. Det är ungefär så jag känner mig när anonym grävmaskinsförare klipper en kabel och slungar mig tillbaka till medeltiden. Sällan har ett litet misstag fått så stora konsekvenser.
Det är lätt att inbilla sig att man är relativt opåverkad av den digitala revolution som, faktiskt ganska obemärkt, trängde sig på medan man växte upp. I varje fall om man som jag i grunden är en obildbar teknofob som fortfarande får hjärtattack varje gång skärmsläckaren går igång. Mitt yrkesliv skulle naturligtvis se helt annorlunda ut utan uppkoppling, men privat är jag ändå hyfsat analog. Trodde jag i varje fall tills en otäck maskin på larvfötter (jag gissar lite) bryter förbindelsen och den stora skuggan breder ut sig.
Först tror jag att det är den trådlösa dosans fel och följer manualen. Jag kollar att kontakten sitter i och startar om. Förgäves. Och när jag efter en stunds rastlöst telefonköande äntligen når bredbandsleverantören mumlar telefonisten något diffust om sändningsstörningar. Jag blir en smula stressad, men är ändå lyckligt ovetande om att problemet inte ska lösa sig förrän en vecka senare.
Jag vågar påstå att ett köpfritt år eller en diet på fallfrukt är högst rimliga utmaningar i förhållande till en vecka utan internet. Tro mig – men pröva för guds skull inte själv.
Jag visste inte ens att jag kollar mejlen ungefär halv tio varje kväll. Men efter en stunds funderande kommer jag fram till att det är avsaknaden av inkorg som ger upphov till de nervösa ansiktsspasmer som sätter igång vid samma tidpunkt. Och trots att jag generellt har stora problem med de allra flesta bloggare visar det sig att jag är beroende av åtminstone ett par tre stycken.
Hela hushållets infrastruktur brakar samman. Beställa thaimat – ja, gärna, men hur? Det är dessutom månadsskifte men utan uppkoppling står tiden stilla och ingen minns att det finns en hög räkningar att betala.
Jag ringer upp min bredbandsleverantör och ber dem att inte skicka en sur påminnelse om den obetalda fakturan. Ta det lugnt, säger de, det börjar säkert fungera imorgon. Eller i övermorgon. Och till sist börjar det faktiskt fungera. Jag njuter av att åter vara en del av världen, men jag har sett mörkret i tunneln. Måtte det aldrig ske igen.