Värdig avslutning för Henke
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I ett läge där paniken började sprida sig i Barcelona kom han in och frälste världens bästa klubblag.
Det är egentligen inte klokt. Det är en sannsaga. Det är mer än en sannsaga. Det är ett sådant där scenario som du och jag skulle fnysa åt om det hade spelats upp i en film, men än en gång överträffar verkligheten sagan.
Efter en gigantisk domarmiss hade Barcelona berövats på ett ledningsmål, ett decimerat Arsenal med en vilt kämpande Fredrik Ljungberg hade lyckats kapa åt sig ledningen efter en ful filmning av Eboue som ledde fram till frisparken som Thierry smekte fram till Sol Campbells dödligt farliga panna, som borrade in bollen i nätmaskorna bakom Victor Valdes i Barcelonamålet.
När Henrik Larsson kom in i Barcelona hade paniken som sagt börjat sprida sig.
Till och med världens bäste fotbollsspelare Ronaldinho såg skakad ut, och försökte vända på tillställningen själv, vilket ledde till förhastade avslut eller att han blev infångad i Arsenals centrala försvarssäck hela tiden.
Men Henke Larsson kom in med dyrken som frälste Barcelona.
Han assisterade när Etoh kvitterade till 1-1. Han assisterade när Belletti stänkte in 2-1, och den katalonska storklubben kan tacka Henke Larsson för den andra Mästartiteln för klubblag i Europa någonsin.
Och jag är överlycklig för hans skull.
Det känns som om Fredrik Ljungberg kommer att få fler chanser, Henke har gjort sitt på internationell klubblagsnivå, men jag tror och hoppas att han har mer att ge på landslagsnivå. Och att han gör det om en knapp månad. Tillsammans med en revanschsugen Fredrik Ljungberg.
Champions League-finalen mellan Arsenal och Barcelona på Stade de France blev inte de magiska fotbollskonsternas match.
Men — jösses — de blev verkligen de magiska målvakternas match!
Alla tre (!) spelade huvudroller.
Jag vet inte varför, men Champions League-finaler har en tendens att innehålla allt det som VM-finaler väldigt sällan har.
I spänning och dramatik kunde gårdagens final mellan Barcelona och Arsenal mäta sig med finaler som Manchester United-Bayern München 1999 (2-1 till United, båda målen på övertid), och fjolårets final mellan Liverpool-Milan (Liverpool hämtade upp 0-3-underläge och vann efter straffar). Åtminstone första halvlek. Och åtminstone målvaktsspelet.
Efter fyra minuter hade världens bästa anfallare presenterat sig rejält på sin nations huvudarena, Arsenals Thierry hemma på Stade de France.
I den tredje minuten stod han fri med Victor Valdes i Barcelonamålet, men Valdes svarade för en fantastisk benparad. På den efterföljande hörna, en kort variant till Henry, kom den franske eleganten i sitt favoritläge, in från vänsterkanten in i Barcelonas straffområde. Skottet som avlossades var grymt, och Valdes räddning minst lika bra.
I den 18:e minuten hittade Ronaldinho Etoh med en magisk framspelning, Jens Lehmann tvingades fälla den framstormande Etoh.
I det läget fattade den norske domaren Terje Hauge ett av de mest märkliga besluten i modern fotbollshistoria. Bollen rann vidare till Guily som rullade in 1-0, men Hauge underkände målet, och visade ut Jens Lehmann. Den efterföljande frisparken blev resultatlös, och ersättaren i Arsenalmålet Manuel Almunia såg ut att bli den frälsare Londonlaget behövde.
Tänk om Hauges beslut hade blivit avgörande, huh ?