Varje nationkväll den andra lik
Nationskväll: samma ansikten, samma låtar, samma usla raggningsrepliker. Ändå går man dit, skriver Zhinous Nowrouzi.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Så — äntligen — fick jag en försmak av det bästa med studentlivet. Jag fyllde år och min syster bestämde sig för att ta med mig ut på Stockholms nation. Hon ringde runt och lyckades få med mitt svårstavade namn på gästlistan. Redan vid niotiden ringlade sig kön runt hörnet ut på Drottninggatan. Jag hade hört syrran och hennes vänner prata om Stockholms under drygt ett halvår. Jag minns att jag sökte med blicken efter ett bekant ansikte utan framgång. Alla var ju studenter. Och jag var en fjuttig gymnasieelev. Jag höll minen uppe, följde min syster och hennes vänner uppför trapporna till de olika dansgolven och mingelrummen. Slutligen hamnade jag på ett trångt obelyst dansgolv och got my groove on till hiphop.
Den här kvällen ägde rum för snart ett år sedan och i dag, efter en termin som nationsleg-innehavare, har jag insett att torsdagarna på Stockholms alltid är sig lika. Tanken smälter in och skaver. Exakt samma låtar har under tre månaders tid pumpats ur högtalarna på samma urgamla dansgolv. Varje gång har samma bekanta ansikten skymtats i kön och killar har dragit i princip lika dåliga raggningsrepliker i stil med "Du ser rastlös ut." Kort sagt har jag hunnit tröttna på det uteliv som nationerna erbjuder och frågan är inte hur. Gåtan är snarare varför jag trots min besvikelse fortsätter att gå dit. Kanske fungerar nationerna lite som tillflyktsorter för oss studenter. När vi går ut viftar vi bort ångesten inför att det alldeles snart är dags för nästa tenta. Vi bortser från att vi just lagt ner flera hundralappar på kurslitteratur, när vi helst av allt ville köpa den där supersnygga tröjan och vi skiter i att vårat span inte har ringt. Trots att det har gått fem dagar. Förmodligen är det dessa smågrejer, plus att allt är billigare där, som gör att man faktiskt fortsätter att gå ut på nationer. För när allt kommer omkring är det där som jag känner mig som hemma.