Visning - då åker pokerfejset på

KRÖNIKA. Medan D går runt och kikar på köksskåp och badkar väljer Per Johansson att studera de andra spekulanterna. Alla går runt med pokerfejs värdiga de största spelarna i Vegas.

Per Johansson

Per Johansson

Foto: Robert Johansson

Uppsala2010-02-05 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den gigantiska skohögen som står och badar i en halv centimeter djup pöl av tinad snö ute i trapphuset påminner mig om att jag inte är ensam om att ha lägenhetsvisningar som helgnöje. Nej, missförstå mig inte, jag är inte på väg att överge kära Löten, jag är bara bihang åt D som letar efter en hyfsad lya i hyfsat läge till ett hyfsat pris. Lycka till!

Mäklaren möter oss med ett leende och ger oss det sista prospektet hon har tagit med sig till visningen. De som kommer efter oss blir hänvisade till nätet. Det kom fler än hon hade räknat med berättar mäklaren medan D skriver upp sitt telefonnummer i en välifylld lista. Hon ler igen med perfekta vita tänder. Mäklare är alltid så vackra och välklädda människor, men behövs ju verkligen inte egentligen. En svettig och tandlös mäklare med mjukisbyxor, flanellskjorta och gamla snowjoggers skulle säkert funka lika bra i Uppsala just nu. Alla verkar vilja köpa bostad, men ingen verkar vilja sälja. Till och med min perifera tvåa som jag aldrig någonsin har haft några våta finansiella drömmar om tycks ha blivit den bästa penningplacering jag någonsin har gjort.

Medan D går runt och kikar på köksskåp och badkar väljer jag att studera de andra spekulanterna. Alla går runt med pokerfejs värdiga de största spelarna i Vegas. Ingen vill röja sitt eventuella intresse för motståndaren. Några träffar på bekanta i vardagsrummet. "Nej, vi är bara här och tittar lite", bedyrar de. Ja, vad gör man annars på en visning? Plötsligt får jag lust att vända mig mot D och säga att det nog var i vardagsrummet som "det" hände. Och vad hemskt att det hann gå så lång tid innan någon upptäckte "det". Men att man givetvis måste försöka bortse från "allt det hemska" om man ska bo i lägenheten. Men det törs jag inte säga. Inte heller törs jag göra något med mäklarens mobil som ligger ensam i hallen när vi ska gå. Vad går att göra? Byta simkort med mäklaren så att bara D kan få tag på henne. Nja, det är nog lönlöst. Några dagar senare har budgivningen nått skyhögt och D konstaterar att det inte blir någon affär den här gången heller. Men då har man ju något att göra nästa helg i alla fall.
Läs mer om