Visst går det bra att ragga på gymmet
"Mina farhågor om att smälta in lika bra som en skoterraggare på Birger Jarl visade sig vara obefogad."
Per Johansson.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var efter att ha varit korkad nog att ställa mig på vågen på julaftonens kväll som jag avgav jag det för oss icke-rökare i särklass vanligaste nyårslöftet. Bara några dagar in på det nya året stod jag inne på Nautilus vid Centralbadet med arbetsgivarens friskvårdsbidrag i näven och tecknade årskort. Den trevliga personalen och mixen av folk i olika åldrar och kroppsformer gjorde att mina farhågor om att smälta in lika bra som en skoterraggare på Birger Jarl visade sig vara obefogad. Och efter bara några pass började vännernas fråga ringa i mina öron.
Det var vid det sjätte träningstillfället som jag lade märke till henne. Söt och ambitiös, men det märktes på hennes sätt att närma sig maskinerna att även hon var nybörjare. Våra träningsprogram föreföll identiska för vilken maskin jag än gick över till satt hon redan på plats vid grannmaskinen eller kom dit strax efter mig. Jag hade inte självförtroende nog att börja prata med henne, men när styrkepasset var avklarat och det var dags för konditionsträning bestämde jag mig för att imponera lite. Jag må vara klen i armarna, men på löpbandet är jag kung. Jag klev på bandet strax intill den söta grannens och startade självsäkert maskinen.
När jag upptäckte att jag hade glömt min vattenflaska på golvet bakom löpbandet fick jag mitt livs hjärnsläpp. Kunde det inte vara snitsigt att i stället för att stoppa bandet glida av det i farten och fånga upp flaskan? Nej, det kunde det inte! I fallet såg jag mitt nyvunna självförtroende blåsa i väg genom lokalen, ned i Centralbadets bassäng där det surfade några sekunder på den klorerade ytan innan de fortsatte ut på gatan och ned i Fyrisån för att sjunka. Smärtan av hud som obarmhärtigt slipades bort från benen av gummibandet var försumbar i sammanhanget.
Väl på fötter igen sneglade jag på grannen som frenetiskt kämpade vidare utan att ens bemöda mig en blick. Där och då fick jag svaret på vännernas fråga. Ja, visst går det precis lika bra att ragga på gymmet som på krogen. Men på båda ställena underlättar det om du inte har ordet "loser" tatuerat i pannan.
Min helg:
Fredag: Hello Saferide kommer till Uppsala och Katalin. Jag skulle inte kunna drömma om att inte dyka upp. Man är ju inte direkt bortskämd med att se henne live.
Lördag: Efter en dag på jobbet är det dags att tackla det för oss singlar så hatade fenomenet alla hjärtans dag. Jag tänker göra det med Uppsala Vokalensemble på Grand.
Söndag: Ännu en dag på jobbet följs upp av paltmiddag med några norrländska vänner. Smickrande att en sketen hälsing får vara med de "riktiga" norrlänningarna.
Fredag: Hello Saferide kommer till Uppsala och Katalin. Jag skulle inte kunna drömma om att inte dyka upp. Man är ju inte direkt bortskämd med att se henne live.
Lördag: Efter en dag på jobbet är det dags att tackla det för oss singlar så hatade fenomenet alla hjärtans dag. Jag tänker göra det med Uppsala Vokalensemble på Grand.
Söndag: Ännu en dag på jobbet följs upp av paltmiddag med några norrländska vänner. Smickrande att en sketen hälsing får vara med de "riktiga" norrlänningarna.