VM kan ta slut nu
FOTBOLL. Jag förstår inte varför alla är så förskräckligt lugna inför den avslutande gruppspelsmatchen?Varför alla redan spekulerar i svensk läggmatch hit och läggmatch dit, vilket motstånd som är bäst att möta i en åttondelsfinal. Själv har jag knappt sovit sedan i lördags.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Allt som krävs är en 0-2-förlust mot England, knappast en orimlighet, och en 2-0-seger för Trinidad/Tobago mot ett redan avsågat Paraguay.
Och äter Trinidad/Tobago ikapp poängmässigt och målsättning så kan vårt öde avgöras via lottning, vilket inte alls känns tillfredsställande. Med tanke på öppningsmatchen mot Trinidad/Tobago så känns inte tur och marginaler som Sveriges bästa gren det här mästerskapet.
Men. Jag slänger in en brasklapp, och spekulerar en aning själv. Det är ju liksom mitt jobb, så håll i er.
Jag tror att Sverige löser avancemanget på egen hand, Sverige spelar 1-1 mot England och lurar Svennis på nöjet att spräcka den förlustfria svenska sviten sedan 1968. Dessutom tror jag att Trinidad/Tobago inte klarar av att besegra Paraguay. Trinidad/Tobago är kämpar som har gett extremfotbollen en ny festlig dimension, men offensivt är det inget storlag direkt. Jag tror på ytterligare en 0-0-match för Trinidad.
Den svenska startelvan då?
Jag tror på så få förändringar som möjligt, och jag tror att Lars Lagerbäck är inne på samma linje. Zlatan Ibrahimovic tränade i går, kul, men är det en ljumskskada så ska Zlatan inte spela oavsett om han kan eller inte. Det kommer viktigare matcher i det här mästerskapet, även om avancemanget inte är klart, och med den formen som Zlatan har visat upp hittills i VM så är Allbäck definitivt ett fullgott alternativ.
Jag skulle vilja se mer av Johan Elmander. Gärna bredvid Henke Larsson från start, eller som ersättare för Wilhelmsson efter en halvlek. Nu gjorde visserligen Elmander VM-debut i ett riktigt gynnsamt läge, där Sverige hade kopplat grepp på Paraguay, och Elmander behövde i stort sett bara tänka framåt vilket underlättade hans insats.
Johan Elmander har något härligt, rivigt och oslipat över sig, och det känns som om att han har massor inom sig som han bara vill släppa ut. Ge honom chansen att göra det, Lagerbäck.
Mot England kommer den svenska backlinjen att för första gången i den här turneringen att ställas på prov. Och jag är optimistisk.
Den svenska backlinjen har spelat till sig självförtroende under de inledande kamperna, och den på förhand svaga länken Niclas Alexandersson har hittills svarat för en prickfri insats.
Nu stöter han på Chelseas Joe Cole, och då kommer utmaningen att snäppas upp ett par hack, för naturligtvis har England koll på var någonstans i den svenska backlinjen som den förmodade svaga länken håller till. Jag tror att Alexandersson klarar av Cole, stärkt av de inledande insatserna i turneringen.
Men för att återgå till början av den här krönikan, så helt säker är jag inte, varken på Alexandersson eller på Sveriges avancemang.
Det enda jag är säker på är att jag spenderade den sista natten inför kvällens kamp med att drömma mardrömmar om stora starka John Terry, den vedervärdige högerfoten Beckham, träsktrollskopian (Shrek) Rooney, en iskallt leende överlöpare från Torby och en vilt jublande galen fotbollsprofessor i form av Leo Beenhakker.