Jerker Fendox är välbekant med lokalen Svandammshallarna, där han ska stå på scen på lördag med sin grupp Highway Stars.
− Vi har spelat under många herrans år på tennisbanorna, jag och min brorsa. När Björn Borg slog igenom hade vi svettband med hans namn och tennisracket i trä precis som han. Så det är en lokal vi är väl förtrogna med.

Uppsalagruppen hade sin storhetstid i slutet av 1980-talet, som ett tributeband till hela 70-talet. Med sina tolkningar av låtar som Moviestar, Stayin Alive och Yes sir, I can boogie turnerade de flitigt i folkparkerna. Nu är de tillbaka. Men förutom spelningen på lördag är det inte ofta de står på scen tillsammans längre. Mycket repandet behövs inte heller, låtarna sitter i ryggmärgen.
− Vi spelar egentligen aldrig. Vi gör en grej för kungen om två veckor, det är någon kockgala. Det är så vi väljer våra spelningar. Antingen för våra vänner eller för kungen haha.

Jerker Fendox tycker att 1970-talet var eran då hela mänskligheten stod på sin topp. Då gjordes den bästa musiken, kulturen var snäppet vassare och tillvaron friare.
− Det handlar om uttryck och att det fanns en så stor frihet i allt. Allt var lite lite mer. Från köksindredningar till jeansmodeller. Och det är så vi är på scenen, lite lite mer.

På lördagens spelning bjuds det självklart på en riktig hitparad, med fokus på disco och klubb. Klädseln är tidsenlig med en mix av Abba, Slade och Queen. Precis som det var för 30 år sedan. Eller?
− Vill du veta vad enda skillnaden är? Alla har mindre hår. Och kvinnorna har mer häng. Annars är alla likadana. Som när man är 45 och går på återträff med klassen från 9:an.