Är det en stor sak att fortsätta bråka om – detta att Uppsalas äldrenämnd drar in det särskilda lässtödet för medborgare på våra äldre boenden?
Ja. Det är det. Det handlar inte bara om en särskild sorts stöd till äldre utan även om en principiell avgrund som slår upp mitt samhället - och som vi oftast inte orkar se.
Själv kan jag drabbas av lätt panik vid tanken på att jag inte skulle tillåtas fortsätta läsa om jag blev lika gammal som nittiofemårige Erik Sjögren, intervjuad i UNT (8/10). Och när Äldrenämndens ordförande Ebba Busch svarar gör hon det på det vis som medietränade politiker i dag gör: genom att tala om något helt annat än vad kritiken gäller. Hon berömmer sig för den biblioteksservice som blir kvar – som om det var duktigt av henne att inte lägga ned den med. Det kan hon dock inte göra, för den sorterar under Stadsbibliotek och kulturnämnd.

Att just en KD-politiker inte gillar att diskutera kultur utifrån ett kvalitetsperspektiv är helt i linje med partiets nya syn på kulturfrågor. Men jag skrev ovan att detta i första hand är en principiell fråga. För vad Busch gör är vad alltfler kommunpolitiker också gör när medborgare oroas av samhällsviktiga funktioners uppluckring. Hon avsäger sig personligt ansvar och pekar på ”utförarna”. Funkar inte saker? Men vi har beställt detta av en outsourcad firma. Inte mitt ansvar.

Busch är en av de politiker som har varit tydligast med att politiker inte har ansvar. Själv formulerar hon det som att hon ” vill flytta makten ifrån politikerna till Uppsalaborna”. Hur det ska förstås i en parlamentarisk demokrati är mer än lovligt oklart. Vi ska på lika villkor påverka politiken genom att rösta fram våra ombud till makten, ty demokrati är och ska vara något annat än den ekonomiskt och kulturellt resursstarkes rätt att armbåga sig fram. Men kontentan blir att den som avsäger sig den makt vi medborgare gett henne också avsäger sig ansvaret. Precis så som hon gör i sitt svar när hon säger ”Det åligger utförarna att utifrån enskildas behov och önskemål hålla med lämpliga aktiviteter.”  Vad hon vet men inte säger är att uppdraget att ”utföra” går till den som gör det allra billigast. Konsekvenserna av denna politiska ansvarsdumpning ser vi här och där runt omkring oss.

Följderna av en sådan politik blir alltid mest synliga längst ned i den politiska näringskedjan, där de inte så röst- eller resursstarka får ta konsekvenserna – oftast utom synhåll både för beslutsfattare och medier. Så inte den här gången. Det handlar om mer än böcker. Det handlar om en djup skillnad i människosyn.