– Det är en stark grundberättelse i Ibsens pjäs, den har jag behållit. Men jag har moderniserat språket, kortat något och låtit rollfiguren Hedvig byta kön och bli till Henrik, säger Melody Parker som regisserar föreställningen.

Den handlar om 14-årige Henrik vars familj bor i en filmstudio där de också jobbar. Henriks farfar, gamle Ekdal, var en gång en framgångsrik affärsman, men den tiden är förbi. Nu jagar han låtsaskaniner på vinden. Henrik drömmer om att bli någon form av konstnär men han håller på att bli blind. Medan han har lite synrester kvar håller han på att färdigställa en film som handlar om hans liv. En gammal vän till släkten kommer och hälsar på. Han ser det som sin uppgift att avslöja den stora hemlighet Henrik och hans föräldrar inte känner till om varandra.

Simon Reithner spelar Henrik och i övriga roller finns Bashkim Neziraj, Logi Tulinius, Crister Olsson och Emelie Wallberg.

I Maja Döblings scenografi har pjäsens ursprungliga miljö, som Ibsen beskrev som en fotoateljé, blivit ett grönt och plastigt filminspelningsrum. Det har en green screen, som man spelar in filmscener mot och kan lägga på specialeffekter senare.

– Det gröna på skärmen sätter tonen för resten av rummet och tonen i pjäsen. Det handlar om en värld där mycket är fejk och onaturligt, säger Melody Parker.

Familjen Ekdal lever i en värld av förljugenhet. Själva ordet "livslögn" kommer från den här pjäsen som Henrik Ibsen skrev 1884. I sin tolkning läser Melody Parker in att den berättar om patriarkala strukturer och arv från fäder till söner om hur maskulinitet ska se ut. Hon berättar att chefen för Uppsala stadsteater, Petra Brylander, bara gav henne förutsättningen att målgruppen var tonåringar, sedan fick hon välja själv vad hon skulle sätta upp.

– I en undersökning som gjorts visade det sig att få tonåringar pratar med sina pappor om känslomässiga problem. Något som de i min referensgrupp av tonåringar från Uppsala också pratat om, att pappor ofta beter sig som barn, leker och skojar, medan mammorna är de som får lösa problem i familjen. Jag tycker det är intressant att den iakttagelsen kom från dem, säger Melody Parker.

– I vår föreställning handlar det om att hitta sig själv och sin egen sanning, något som man håller på med mycket i åldrarna runt 15 år.

Melody Parker går sista terminen på Stockholms dramatiska högskolas (STDH) program för teaterregi. Hon har hållit på med teater sedan hon var liten. Åren före utbildningen var hon verksam som skådespelare, i fria grupper i Sverige och i London.

– Jag var så frustrerad över den bristande kvinnliga representationen på scenerna och det bästa sättet för att förändra detta var att arbeta med regi. Det handlar så mycket om vilka berättelser vi ställer på scenen, säger Melody Parker.

– Som regissör är man arbetsledare och får man använda teaterns alla verktyg, ljud, ljus, mask och inte minst skådespelarens uttryck. När allt synkar och stämmer uppstår magi på scenen. Jag kan inte tänka mig något bättre jobb!

Ett fåtal föreställningar för allmänheten ska ges. Den ska mest spelas som kostnadsfri skolföreställning för årskurs åtta och nio, samt gymnasiet. I samarbete med Elevhälsan erbjuds klasserna efterföljande samtal om normer och maskulinitet och om att vi alla måste bli bättre på att prata om psykisk ohälsa. Pjäsen innehåller ett självmord.