– Jag undviker att förklara för läsaren, det är en idé jag har om skrivande. Jag visar fram ett stycke liv som läsaren får reagera på – eller kanske emot, säger Tomas Bannerhed.

Han kommer till Bokens Dag i Uppsala 23 oktober för att prata om sin roman "Lugnet". Bokens huvudperson Urban lämnar landsbygden för Stockholm och blir där en ensam person. Urban är inte nödvändigtvis lätt att tycka om, i sin förtvivlan handlar han inte alltid gott. Han har blivit lämnad av en kvinna och kan inte hantera situationen och får bland annat en fix idé att samla på fågelägg, en idé som stiger honom över huvudet. Att det trots Urbans osympatiska drag går att känna för honom kallar Tomas Bannerhed "det finaste beröm".

– Det var en utmaning att skriva fram honom på ett sådant sätt att man kan känna med honom fast man inte tycker om det han gör. Jag var också rädd för att han bara skulle avfärdas som ännu en tragisk man. Det känns fint att läsarna inte verkar uppfatta det så.

Tomas Bannerhed debuterade med romanen ”Korparna” 2011, en bok som också belönades med Augustpriset. Flera kritiker har skrivit att ”Lugnet” kan läsas som en fortsättning på ”Korparna“, men så har inte Tomas Bannerhed själv sett det.

– Men vill man vara lite högtidlig kan man kanske säga att ”Korparna” handlade om Sverige under den strukturella förändringen där många jordbruk lades ner, landsbygden avvecklades och de konsekvenser det fick. ”Lugnet” handlar om dem som tvingades till städerna – de som blev ensamma och klippte alla band och sedan hade svårt att hitta nya.

På Bokens Dag kommer Tomas Bannerhed också att läsa ett stycke ur sin bok, en bit av berättelsen om Urban.

– Man kommer förmodligen också att få höra ett och annat brev från hans mamma, från mentalsjukhuset Lugnet. Där bönar hon väldigt hjärtskärande, tycker jag själv fastän jag har skrivit det, om att få träffa sin son. Men han svarar inte. Varför gör han inte det? Det svarar romanen egentligen inte på, men jag tror att han känner skuld. Han står inte ut med att han inte kunnat hjälpa henne.

I ”Lugnet” stjäl Urban fågelägg och också i ”Korparna” förekom mycket fåglar. Var kommer det ifrån?

– Jag kunde ingenting om fåglar innan jag började skriva. Jag växte upp i ett fågelparadis, men var blind för det då. I ”Korparna” var det helt enkelt dålig fantasi, det var bara en farsa och hans pojke som satt och tjatade och då fyllde jag ut det med fåglar. Jag ägnade ett år åt att läsa in mig, var mycket på Ekerö och iakttog och antecknade. Det var som ett stort självbildningsprojekt. Och nu är jag fågelintresserad på riktigt.