- Jag är nog den siste personen i världen att bli upprymd av den typen av sammanhang, säger han med en lätt suck.
Självklart är han inte emot hbtq-arrangemang. Men Michal Witkowski har svårt för den typ av kollektiva yttringar som Pridefestivalen utgör, känner sig inte som en självklar del av den stora, festglada flocken.
- Jag förstår inte varför man ska överge sin individualitet för att gå in i något som känns så utslätat. Alla ska bo på samma ställe, klä sig på samma sätt... Bögar som har anammat en sådan identitet är så tråkiga, har du träffat en så har du träffat alla.

Utslätad kan man knappast anklaga Michal Witkowski för att vara. Som person framstår han visserligen som tillbakadragen, nästan skygg, men hans böcker är raka motsatsen till försagda. Med debutromanen "Lubiewo" gjorde han skandalartad succé i hemlandet Polen 2005. Berättelsen om de två åldrade parkfjollorna Patricia och Lukrezia som längtansfullt blickar tillbaka till kommunisttiden då de regelbundet blev skändade av sexuellt uthungrade soldater har sålts i mer än 150 000 exemplar och översatts till 15 språk.

Nu är han aktuell med "Margot", som nyligen översatts till svenska. Inte heller här väjer han för skitiga sexskildringar, grovt språk och politiskt inkorrekta värderingar. I boken möter läsaren bland annat den hårdföra kvinnliga lastbilschaffisen Margot, som lever ut sina sexuella fantasier som prostituerad på nätterna och den exhibitionistiske lantisen Waldi som blir superkändis efter att ha skurit upp handlederna i en dokusåpa.
- Jag tycker att litteraturen ska beskriva det icke korrekta livet, det avvikande livet. Som privatperson är jag så korrekt som det bara går att vara - jag är den snällaste av pojkar - men det betyder inte att mina gestalter till exempel inte kan säga rasistiska saker om negrer.

"Margot" inleds med ett citat ur Ovidius "Metamorfoser". Och även om Witkowski från början mest tog med det för att det är ett av hans favoritcitat kom det så småningom helt naturligt att spegla de förändringar som karaktärerna i boken genomgår.
- Man skulle också kunna anknyta det till de krav som finns på den moderna människan, att man ska vara anpassningsbar, att man ska kunna byta identiteter, att man ska kunna förvandla sig själv, säger Michal Witkowski.

På omslagsflikens författarporträtt har herr Witkowski själv genomgått ett förvandlingsnummer av rang. Där blickar en hårt stajlad snygging med en cigg i ena handen och en drink i den andra självsäkert mot läsaren. Michal Witkowski skrattar förläget när jag undrar om det också kan ses som en metamorfos.
- Det har mer att göra med att utomlands slappnar jag av och bryr mig inte så mycket om min image. Men i Polen så är mitt spel med medierna mycket mer komplicerat.