Raseriet vibrerar i den 19-åriga danska poeten Yahya Hassans dikter. Han har kallats förortens röst, jämförts med Rimbaud och hotats till livet för sin dikt. I sin hyllade och explosiva lyriksamling "Yahya Hassan" skildrar han en uppväxt av våld, svek och kriminalitet i en dansk förort. Boken är en ursinnig uppgörelse med patriarkalt förtryck, religiöst hyckleri och ett samhällssystem som brister. På lördag framträder han på festivalen Ordsprak på Reginateatern i Uppsala.

– När jag läser dikterna högt, får de liv. Jag arbetar mycket med rytmen och melodin och att läsa min poesi högt ger mig möjlighet att göra dikterna mer tydliga för den som lyssnar, säger Yahya Hassan.

Diktsamlingen har sålts i rekordupplagor, väcker fortfarande debatt och Yahya Hassan tvingas leva med polisskydd. Men han gillar inte att bli kallad kontroversiell, kallar det en etikett som andra klistrat på honom. Själv ser han sig helt enkelt som en författare som länge sökte det rätta uttrycksmedlet för sitt angelägna budskap, och fann det i poesin.

Artikelbild

| Rapparen Silvana Imam.

– Jag började skriva raptexter när jag var 12, 13 år. Men det kändes inte riktigt rätt. Jag var obekväm med att behöva rimma hela tiden. Det dödar kreativiteten att tänka på nästa rim, ibland skrev jag sådant som jag inte menade bara för att kunna rimma.

Dessutom passade rappens och hiphopens attityder honom dåligt. Att behöva vara tuff och kaxig, ha guldkedjor, kvinnor och häftiga bilar.

– Det var inte sådant jag ville tala om. Jag ville kritisera samhället, skriva om sådant som var fel och dåligt, om brott och våld.

Så han slutade skriva rap, sökte sig i stället mot andra genrer, läste mycket böcker, skrev noveller. Och hittade så småningom fram till poesin.

- Där hittade jag min form för att kunna säga det jag ville säga, säger han.

En annan stjärna som framträder på Ordsprak är svenska rapparen Silvana Imam, 28 år, mitt i genombrottet – för ett par veckor sedan gav hon en utsåld konsert på Smålands nation i Uppsala – och också hon med politisk skärpa i sina texter. Själv beskriver hon sig som en "ordnörd", hela tiden medveten om rytmen i språket, orden står i fokus och det instrumentella får rätta sig efter dem. På Ordsprak kommer hon att läsa låten "I min zon" a cappella.

– Rap är poesi. Och jag strävar efter att texterna ska kunna uttryckas på vilket sätt som helst, med eller utan musik. Men jag kan inte svara på exakt hur jag kommer läsa. Det handlar mycket om känslan där och då. Jag utgår från nuet, känner in stämningen, säger hon.

Silvana Imam brukar beskrivas som en artist med stark energi och vibrerande scennärvaro.

– När jag ställer mig på scenen och uttalar mina ord, går jag in i en annan värld. Jag försvinner in i min drömvärld där nolltolerans mot rasism och förtryck råder. Där jag är fri att vara den jag vill.

Det är också budskapet som Silvana Imam vill förmedla. Rätten att vara sig själv. Att spränga samhällets normer och våga stå för den man är. Även om man inte passar in i den traditionella strukturen.

– Jag vill förändra samhället på marknivå, på revolutionsnivå. Jag får brev från folk som lyssnat på mig och som säger: "nu vågar jag!". Då blir jag jätteglad. Det visar att personer känner sig stärkta av det jag gör och det är att förändra!

Fast att bli kallad "Sveriges nya rap-drottning" tycker hon är ganska fånigt.

– Det är mäktigt att folk vill lyssna på mig. Men det är synd att just kvinnor ska behöva ställas mot varandra, som om det vore en tävling. Så gör man aldrig med manliga artister.