Inför ett fullt auditorium presenterade Tomas Lidman huvudpunkterna i Litteraturutredning Läsandets kultur på Bokmässan i Göteborg. Utredningen slår fast att litteraturens ställning i Sverige är god och att befolkningens läsvanor är stabila. En lättnadens suck gick genom salen. De i publiken twittrande besökarna slet sig för ett ögonblick från sina smartphones och tittade upp på den blomsterprydda scenen.

Tillgången på böcker, fortsatte Lidman, är även den god. Faktum är att det finns fler och billigare böcker än någonsin. Men, en utredning skulle inte vara en utredning om man inte kan komma med förslag på förändringar. Ett orosmoln är att ungdomar inte läser längre texter. Det djupa, kontemplativa mötet med en litterär bok är alltså i farozonen.

Det jag slogs av var hur konservativt man tänker här. Är den mest kognitivt stimulerande aktiviteten för en ung människa att läsa en femhundrasidig roman om ryska inbördeskriget?! Vilka färdigheter för att klara sig i sitt sociala liv eller mogna som människa får hon ut av det? Jag säger inte att litterära klassiker inte har ett egenvärde, men jag tycker svenska staten kan satsa sina läsfrämjande medel på andra sätt än att "lära barn koncentrationens konst". Någon som sett ett barn framför en dator? Här kan man verkligen tala om koncentrationens konst.

E-boken och den digitala läsningen var något av en icke-fråga och berördes tyvärr bara i förbifarten, trots att det borde vara en av de mest angelägna punkterna. E-boken, sa Johanna Koljonen, en annan av de fyra ledamöterna, kommer att förändra hur vi läser, men inte vem som läser. Det betvivlar jag starkt. Flera amerikanska studier visar att det digitala bokformatet attraherar just unga människor - just den grupp individers läsvanor litteraturutredningen vill förändra.

Läsandets kultur är den sjätte i sin ordning, tidigare litteraturutredningar har publicerats 1948, 1968, 1982, 1996 och 2002. I 1996 års utredning frågade man om barn ens behövde läsa med tanke på alla medier som omger dem. 2011 års utredning gör en helomvändning och fastslår två saker: läsning är viktigt och boken som medium är unikt. I och med detta sticker man ut hakan och bäddar för diskussion. Starkt och imponerande!