Jag och ett par kamrater tog steget att söka oss till Brunnsvik folkhögskola. För mig blev det helt avgörande. På min yrkesbana landade jag 1976 i Regeringskansliet där jag som departementsråd som opolitisk tjänsteman arbetade fram till min pensionering.

Efter Brunnsviks rektor Alf Ahlbergs död skrevs det en 800-sidig biografi om hans gärning. När jag fick tillfälle att recensera den ställde jag mig själv frågan; nå, vad minns jag då av all hans lärdom om filosofi, religionshistoria, humanism och psykologi. Inte mycket blev mitt svar, men en lärdom bär jag med mig och det är vikten av att inta en prövande hållning till det som möter en människa utefter livets väg. Måhända ett litet exempel på folkbildning?

Brunnsviks folkhögskola grundades 1906 och vid 100-årsjubileet hörde vi rykten om att LO hade planer på att lämna huvudmannaskapet för skolan. Planer som blev till beslut 2008.

Lägga ned Brunnsvik frågade vi, före detta elever?

Brunnsvik som förändrat livet för generationer av ungdomar från hela vårt land som kom dit, oftast med bara folkskola som utbildning, för att få uppleva ett annat sätt att lära och vidga horisonten.

I DN skrev man ”I exakt hundra år har miraklet inträffat. I mötet mellan spränglärda lärare och elevernas mångskiftande erfarenheter och bildningstörst blev Brunnsvik till. Här föddes ABF, här utbildades arbetarrörelsens funktionärer.” Jo visst stod skolan Socialdemokratin nära – men någon partiskola blev det aldrig.

Men nu var miraklernas tid förbi, vilka skulle följas av sju svåra år, varunder skolans verksamhet, dess namn och stora bibliotek splittrades och försvann åt olika håll bort från Väsmans strand.

Bakgrunden till beslutet 2008 att lämna orten Brunnsvik uppgavs vara skolans sviktande ekonomi, men ett annat skäl var att LO-förbunden inte som förr förlade kurser till Brunnsvik.

Man valde också att lämna över driftansvaret först till ABF Sollentuna, därefter till ABF Nordöstra och slutligen till ABF centralt.

Till rektor för Brunnsvik rekryterades en erfaren folkhögskoleman som dock redan efter två år valde att pensionera sig.

I en avskedsintervju i tidningen ”Folkhögskolan” berättar han att han ”känt sig maktlös i rollen som rektor då den verkliga makten utövades av ABF Nordöstras styrelse där ett kallhamrat utnyttjande av folkhögskolan sker med helt andra syften bortom de förväntningar som staten har med sitt bidrag till verksamheten”.

I oktober 2011 anställdes en ny rektor, vilkens CV presenterades i ”Aktuellt i politiken” .

Av den kan ingenting utläsas om hennes utbildningsbakgrund eller erfarenhet av att leda en utbildningsorganisation av den typ och storlek som Brunnsvik utgjorde.

Efter misslyckade förhandlingar med LO om minskat hyresbelopp avbröt man förhandlingarna och flyttade skolan till Borlänge med bibehållet namn.

Den nya Brunnsviks folkhögskola i Borlänge satsar enligt skolans hemsida på yrkesutbildningar samt på kompetenshöjande utbildningar. Men något arv från det gamla Brunnsvik med dess folkbildningsideal är svårt att skönja. Arvet från Brunnsvik förskingrades nu också på ett mera brutalt och konkret sätt.

Vid midsommartid 2013 infann sig i Brunnsvik ett antal ungdomar från Borlänge, vilka under några dagar genomförde en urskillningslös utrensning av skolans lösöre, som allt kastades i stora sopcontainrar för vidare befordran och destruktion på soptippar. ”Ett kulturarv rakt ner i containrarna ” skrev Aftonbladet.

Brunnsviks omfattande folkhögskolebibliotek – en gång det förnämsta i Sverige – flyttades från skolan i containrar. En grävande journalist hittade dem senare stående på en industritomt i Roslagen utsatta för vädrets makter. Den återfunna boksamlingen flyttades till gruvkontoret i Grängesberg. I samband med det kom en representant från ABF som vid pressuppbådet under högtidliga former överlämnade boksamlingen med ett ”gåvobrev” till Ludvika kommun. (Ge bort en sådan gåva kan väl bara den göra som är ägare?)

Nu beslöt LO att sälja hela skolfastigheten i Brunnsvik till Ludvika kommun till det genanta beloppet en krona. Frågan är hur ABF:s agerande ska benämnas då de till exempel flyttade bort den stora boksamlingen och rensade skolan på lösöre.

Ludvika kommun har, som nya ägare 2015 bildat ett kommunalt bolag som på hemsidan anger att dess affärsidé är att ” hyra ut bostäder”. I pressen har bolaget med flygfoto över de 20 byggnaderna gjort en inbjudan till hugade entreprenörer att ta kontakt.

En framgångsrik företagare från stockholmstrakten med intresse för att stödja kulturverksamhet nappade på inviten då han tidigare för egna medel låtit uppföra och driva en stor konsthall på Värmdö. Han reagerade med indignation över att en så stor utbildningsanläggning som Brunnsvik stod med tomma lokaler samtidigt som vårt land står inför den gigantiska uppgiften att integrera hundratusentals nyanlända flyktingar.

Han lät utarbeta ett förslag om att på nonprofitbasis driva språkbildning mm på Brunnsvik dit kommunerna skulle kunna sända sina nyanlända, vilka efter genomgången utbildning, skulle återvända till sina olika hemkommuner. Detta för att förhindra att Ludvikas flyktingkvot skulle belastas.

Han sände sitt förslag till kommunstyrelsens ordförande i Ludvika med begäran om att få ett sammanträffande. En begäran som trots påminnelser aldrig besvarades.

Bibliotekslokalerna på Brunnsvik står fortfarande tomma medan bokskatten står kvar i gruvkontoret i Grängesberg.

Kommen så här långt i denna sorgmodiga historia är det tid att sätta punkt och konstatera att med avvecklingen av Brunnsviks folkhögskola föröddes ett ovärderligt kulturarv.

LO må ha haft skäl för sitt beslut att lämna Brunnsvik, men min genomgång visar att LO, liksom ABF och Ludvika kommun borde ha kunnat visa större skicklighet, aktning och respekt vid hanterandet av det kulturarv som Brunnsvik utgjorde.

Och så till sist det socialdemokratiska partiet som svek och inte lyfte ett finger i försök att rädda det Brunnsvik som Olof Lagercrantz kallade ”arbetarrörelsens universitet”.

Det finns för närvarande 154 folkhögskolor i Sverige som av allt att döma lever vidare, men för den i Brunnsvik gavs ingen nåd.

Fd departementsråd.

kultur@unt.se