Prag, 16 juli, 1648. Den sista sommaren på 30-åriga kriget. Svenskarna har brutit sig in i staden. På order av drottning Kristina skövlas den kejserliga borgen på skatter. Det är ont om tid, för när freden sluts kommer plundring att förbjudas. Illa kvickt fraktas krigsbytet, värd 2,8 miljoner kronor i dagens penningvärde, upp till Sverige. När drottningens bibliotekarie Isaac Vossius går igenom dyrbarheterna finner han en sliten gammal bok. Så hade Silverbibeln kommit till Sverige.

Handlingen i Ulrika Amadors nya bok "Mellan Silverbibelns rader" kretsar kring Silverbibeln. En gotisk handskrift av de fyra evangelierna, nedtecknade med silver- och guldskrift på purpurfärgade pergament.

– Historia är så spännande för vi vet inte exakt hur saker har gått till. Då kan man fantisera själv, säger hon.

Och Silverbibeln omgärdas av mystik. Skriften tillkom sannolikt i den italienska staden Ravenna kring 520. Från 1500-talet förvarades den i benediktinklostret Werden i Ruhr. Men var befann den sig däremellan? Ingen vet. En teori är att Karl den store lät föra boken till sitt residens i Aachen i slutet av 700-talet.

– I boken leker jag med tanken att den tillhörde tempelriddarnas skatt på 1300-talet, vilket inte är omöjligt då Karl den store var mycket religiös, säger Ulrika Amador.

Silverbibeln består av 187 sidor – men de fyra evangelierna omfattar totalt 330 sidor.

– Ingen vet var de övriga sidorna finns. I min bok använder tempelriddarna sidor ur Silverbibeln som kartor över sina dolda skatter. Den franske kung Filip ville åt deras rikedomar och upplöste till slut ordern, säger Ulrika Amador.

Liksom i förra boken "Femte dagen" lever huvudkaraktären Ylvette tre parallella liv i tre olika tidsepoker. I Silverbibeln finner hon ledtrådar till varför.

– Många säger att jag skriver fantasyböcker men är det så säkert? Hur vet vi att tiden är linjär? Parallellt kanske jag är en man på 1600-talet, säger Ulrika Amador.

"Mellan Silverbibelns rader" utspelar sig i nutid, i 1830-talets Uppsala och på 1300-talet.

– Det roligaste är researchen. På 1800-talet hette S:t Eriks torg Oxtorget för där sålde man oxkött. Vägarna var inte stenbelagda som i dag, utan bestod övervägande av lera. Det fanns inga gaslyktor. En professor beskrev Uppsala som en tallrik med kräftor och dill. Från sitt fönster såg han en vy av rödmålade stugor med torvtak, säger Ulrika Amador.

Boken finns att köpa hos nätbokhandlare från den här veckan.