Eilis Lace, spelad av en fantastisk Saoirse Ronan, bor i en liten irländsk håla som hon lämnar för att söka lyckan i New York.

Livet som en ung irländsk immigrant i 1950-talets Brooklyn är vaniljsnällt skildrat. Fast berättelsen ges lite sälta av tuffa unga kvinnor på den privatpension där Eilis hyr ett rum.

Hon får jobb på ett varuhus och en ny chef, spelad av Jessica Paré (från tv-serien ”Mad men”) som begriper sig på hemlängtan och vad man kan göra åt den. Skaffa utbildning, nämligen, och ekonomiskt stöd för detta fixas med hjälp av en präst, gestaltad av en godmodig Jim Broadbent.

Så blir Eilis förälskad i en ung man med italiensk bakgrund. Men Eilis äldre syster dör plötsligt. Hon måste åka till begravningen på Irland. Paret gifter sig före avfärden, men utan att berätta det för någon. På Irland ser Eilis sitt gamla liv i nytt ljus och hon förstår att hon måste välja mellan två länder och människorna i dem.

John Crowley berättar charmerande och bitterljuvt om en svunnen efterkrigstid med en vemodig underton av tidens flykt. Men här är fortfarande allt möjligt, bara man bjuder till och arbetar hårt. Den vill se några beröringspunkter med dagens flyktingkriser blir nog besviken. Men berättelsen har ändå en allmängiltighet för alla som någonsin har flyttat hemifrån.

Blott 22-åriga Saoirse Ronan är välförtjänt Oscarsnominerad för bästa kvinnliga huvudroll. Varje skiftning syns i hennes uttrycksfulla ansikte. Även själva filmen och Nick Hornbys manus är nominerade.