Hon har varit död i två år men ändå är mamman Isabelle (Isabelle Huppert) den mest närvarande i familjen. Hon var berömd utrikesfotograf, med uppmärksammade och hyllade utställningar och reportage i de största medierna. Nu ska det publiceras en minnesartikel i New York Times, och där kommer en annan bild än bara den av den lyckade och talangfulla journalisten att komma fram. Viktigast av allt, hennes dödsfall kommer att skildras som det självmord det var.

Pappa Gene (Gabriel Byrne) har en svår uppgift. Fortfarande kvar i sorgen ska han nu berätta för yngste sonen, 14-årige Conrad (Devin Druid), varför hans mamma dog. De har det svårt nog med kontakten som det är. Samtidigt har äldste sonen Jonah (Jesse Eisenberg) blivit pappa själv och hans kluvenhet inför det hänger också ihop med mamman. Han åker den långa vägen till föräldrahemmet och här tvingas familjen konfrontera det förflutna, nuet och framtiden. ..

Norske regissören och manusförfattaren Joachim Trier – avlägset släkt med den självadlade danske Lars von Trier – har fått chansen att visa musklerna i USA med ett starkt skådespelarlag. Och han tar chansen, och visar att han handlaget som gjorde ”Oslo, 31 augusti” till en gripande upplevelse inte var tur, utan skicklighet. ”Louder than bombs” har blivit ett känsligt drama, gjort med grannlaga inlevelse och förståelse. Man känner från första scenen med de inblandade, hur de lider utan att hitta någon utgång, samtidigt som det är tydligt hur mycket de betyder för varandra.

Artikelbild

| Isabelle Huppert och Gabriel Byrne spelar hudnära och skickiligt i "Louder than bombs".

En riktigt kännbar och samtidigt talande scen är när Gene satsat lång tid på att bli en karaktär i Conrads onlinespel, för att nå honom där, får sin figur dekapiterad vid första mötet. Snyggt gjort och en synnerligen träffande modern metafor.

Trier ger sin film många ingångar och väcker än fler frågor: vilket är viktigast, att engagera sig och rapportera från världen eller att sköta sina nära relationer, hur mycket måste man ge upp för sin familj, är det alltid föräldrarnas fel? Han låter också omvärlden bli tydlig i de reportage som Isabelle gör, med många mycket starka bilder.

Till god hjälp har han skådespelarna. Efter att ha sett Gabriel Byrne som psykolog i tv-serien ”In treatment” tror jag hela tiden att hans karaktär kan lösa detta. Nu är han dock lärare, med en familj i fritt fall och ett trevande förhållande med en kollega. Isabelle Huppert är som vanligt magnifik. Jesse Eisenbergs trevande spelstil är perfekt och är nästan värd en egen film. Devin Druids truliga tonåring lyfter även han filmen liksom flera av birollerna.