"Jag minns. Jag minns allt".

Så börjar den fjärde Bourne-filmen med Matt Damon. Det är faktiskt nio år sedan det begav sin senast, med "The Bourne Ultimatum". Till skillnad mot Jason själv behöver man faktikst inte friska upp minnet så mycket. Det räcker egentligen med att komma ihåg att Bourne är en snudd på superhjälte, en dödsmaskin åt USA:s säkerhetstjänst som blivit utslängd i "kylan" när han började bli för farlig. Han vaknar utan minne i varje film och försöker mödosamt ta reda på vad som hänt, vem han är. ..

Sedan sist verkar han ha försörjt sig som illegal boxare i Albanien (någon måste man ju göra för att få ihop brödfödan). Han kontaktas av sin tidigare kollega Nicky Parsons och de möts i Aten, Grekland. Det kanske inte är direkt vad grekerna behöver då paret hamnar mitt i konfrontationerna mellan demonstranter och polis. Förödelsen på Syntagmatorget blir inte direkt mindre av Bournes ankomst då hans forna "kamrater" på CIA bestämt sig för att ta honom dör eller levande. Helst det förra.

Så fortsätter det. Man kan lugnt säga att man får mycket slagsmål, action och krossade bilar för biljettpengarna. För att vara en film som så mycket vill vara just nu, gärna lite i framkant också, med ett enormt IT-fokus och ett tema i botten av balansen mellan personlig integritet och nationell säkerhet (hör jag ordet patriot eka fortfarande eller) är det ett förvånansvärt gammaldags koncept i uppgörelser och upplägg. Man kan fråga sig idag hur många som hungrar efter så mycket fiktivt våld och förstörelse och inte fått sitt lystmäte redan i andra filmer. Som i tidigare Bourne till exempel.

För att balansera Jason Bourne har man lagt in en motståndare, genomgående kallad "Resursen", spelad av Vincent Cassel, så att Matt Damons figur får framstå som lite mer sympatisk. Och frågan är också, är han på den goda eller onda sidan egentligen? Sin egen skulle jag nog säga.

Det gäller nog Alicia Vikanders roll också. Heather Lee är chef för CIA:s IT-avdelning vilket är en kraftfull position. Hon gör en sedvanligt fin insats och gör denna figur till en flerbottnad karaktär bakompokeransiktet, något det inte direkt vimlar av i övrigt. Tommy Lee Jones är sig lik men det räcker en bra bit.

Men det gör inte riktigt filmen. Förhoppningsvis är detta slutet på Bourne-sagan, det känns om att det inte finns mycket att tillägga och när de inblandade själva inte är mer entusiastiska än så här, så vad ska man göra.