Något av det absolut bästa med "The trip"-filmerna är de glänsande scener där komikerna Rob Brydon och Steve Coogan, i stället för att ha en riktig konversation, skämtar loss och battlar i exempelvis Michael Caine-imitationer.

Det där showmannaskapet, viljan att roa (och i grunden att bli omtyckt) som går på rutin efter en lång karriär har de gemensamt med andra proffskomiker. Scenerna dyker upp i minnet (triggat av att Coogan spelar Stan Laurel), när man ser den här filmen, som så fint skildrar hur ett liv med mottot: "the show must go on" kan se ut. Det är just i de där inövade gesterna i vardagen, det nästan tvångsmässiga skämtandet, som det glimrar till ordentligt även i "Helan och Halvan".

På höjdpunkten av sina karriärer i slutet av 1930-talet var Oliver Hardy och Stan Laurel några av Hollywoods mesta humortungviktare. I inledningen får vi möta dem där på toppen och det blir snabbt tydligt vilka skilda drivkrafter de har.

Artikelbild

| Helan och Halvan försöker rädda sina karriärer i "Helan och Halvan". Deras fruar ansluter så småningom till en knagglig turné. Pressbild.

16 år senare möter vi dem igen. John C Reilly spelar den åldrade Helan med hjälp av en något svårsmält "fat suit", och karriären är inte vad den en gång var. Duon ger sig ut på en turné i Storbritannien och hoppas på ett uppsving. Men som i vilket gammalt "äktenskap" som helst så finns det konflikter som ligger och pyr. Och när deras omaka fruar anländer från USA får sig dramat – och komiken – en extra skjuts.

Kemin mellan John C Reilly och Steve Coogan är fantastiskt nog precis lika fin som den mellan de verkliga Hardy och Ollie, vilket är det hemliga vapen som lyfter filmen. Bitvis är manuset lite stötigt och onödigt redovisande. Men ganska snart kan skådespelarna liksom frigöra sig från texten och bara vara sina respektive figurer och då lossnar det verkligen.

Det är kul att följa med duon på den knaggliga turnén. Scenografin känns påkostad, fotot är snyggt och en mycket njutbar nostalgisk melankoli vilar över alltihop. Det gamla Hollywood må vara borta men publiken har inte glömt sina favoritkomiker, som filmen igenom bjussar på gamla och nya nummer med en fenomenal tajmning och gullig fysisk humor av prima sort.