Okej då, filmens protagonist, en enögd man som kallas Silverräven (Denis Sjvedov) av sina kollegor på stålfabriken, bjuder inte på samma kvicka munläder som Bruce Willis i ”Die hard”-serien. Ändå känns filmernas centralgestalter avlägset besläktade. De är bägge ensamvargar som tar strid för folkets väl och ve och ger sig in i eldstrider med en självklar pondus. Även om Silverräven numera är en tystlåten arbetare som går till jobbet för att överleva är det svårt att missta honom för något annat än en tvättäkta hårding, med ärrad kropp och genomträngande blick.

Den stora skillnaden ligger i kontexten – förstås. Där Bruce Willis snabbfotade John McClane försökte rädda sin hustru från tyska terrorister i en Los Angeles-skyskrapa, utspelar sig det här gisslandramat i en nedgången stålfabrik någonstans i Ryssland. Där har ingenting uppdaterats, varken löner eller maskiner, sedan Sovjet dukade under för kapitalismens stålbad. Varför fabriken nu varslas om nedläggning av ägaren, en oligark vid namn Kalugin (Andrej Smoljakov), vilken tas som gisslan i fabriken av Silverräven och fem av hans arbetskamrater.

Det hade varit enkelt för regissören Jurij Bykov att nöja sig med en romantisering av arbetarnas utsatthet. Men det blir så mycket mer sevärt när samtliga inblandade får vara människor av kött och blod, arbetare såväl som kriminella. De har alla krävande privatliv som skymtar i utkanten av detta ideologiskt färgade gisslandrama.

Artikelbild

| En av de bärande rollerna görs av Vladislav Abasjin (Anton) som gör en strålande skådespelarinsats som ledare för den kriminella klicken. Pressbild.

Den laddade noir-stämningen, som understryks av det ihärdigt smattrande regnet, och de effektiva inslagen av klassisk action – som katt-och-råtta-leken mellan Silverräven och Kalugins hejdukar i den nedsläckta fabriken – resulterar i en välbalanserad blandning av underhållning och en skärskådning av det ryska klassamhället.