Nyligen kom siffror som visade att försäljningen av barn- och ungdomsböcker ökar kraftigt, medan vuxenbokförsäljningen dalar. Vissa förklarar detta med att föräldrar och lärare gripits av PISA-panik och gått till häftig motattack mot larmen om minskad läsförståelse.

En annan förklaring är att fler och fler vuxna läser böcker som hittas på ungdomshyllorna, en genre som fått beteckningen crossoverlitteratur. Enligt Elise Johansson, författaren till ”Unga böcker för alla åldrar”, beror det på att denna litteratur ofta har ett lockande driv, är genomtänkt skriven med djupa karaktärer utan att vara överdrivet experimentell. Själv kan jag i vuxenlitteratur ibland sakna den rena berättelsen, den som skrivs utan stora pretentioner och förhoppningar om att få prestigefyllda priser. Lotta Olsson förklarar i DN den ökade crossoverläsningen med att vuxna saknar något i samtidslitteraturen: fart i historierna, ett driv i språket och stora känslor.

Trots detta finns föreställningen att litteratur som handlar om ungdomar har endimensionella karaktärer och stereotypa handlingar. Men då har man har uppenbarligen inte läst böcker som Johanna Thydells ”I taket lyser stjärnorna” eller Jessica Schiefauers ”Pojkar”.

Själv läser jag gärna creddiga pristagare, dystra existentialister och långsamma livsepos. Men jag älskar också Harry Potter, gråter till ”Förr eller senare exploderar jag” och har precis avslutat ”Mrs Peregrines hem för underliga barn”. Nästa lördag är det filmpremiär för ”Cirkeln”, som bygger på Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens bok med samma namn. Inför detta passar jag på att läsa om bokserien – för tredje gången.

Ellinor Skagegård