Det måste vara försommaren som gör det. Grönskan som ännu är fräsch, fågelsången som bedövar örat, hundlokornas spetstäcken i dikesrenarna, det måste vara det som gör att körsångare bara måste träffas i övergången mellan vår och sommar och få sjunga ut allt som finns i kroppen. På fredagen och lördagen intog hundratals körsångare från när och fjärran den gamla medeltida borgen och tillhörande folkhögskola på Wik. Det var inte första gången men den största körfesten hittills i en lång rad som landstinget i Uppsala län, studieförbundet Bilda, Uppsala universitets körcentrum, Musik i Uppland arrangerat.

Konceptet är väl beprövat från körstämmor och körfester under årens lopp: flera verkstäder för inspirerande körledare, utomhusfest för sångare och allmänhet och så konserter. Och så det viktigaste: prat och skratt och glam och evigt sjungande från körsångarna. 

Men om fredagskvällen var vikt för veteraner som till exempel kunde gotta sig åt att få sjunga flera verk ur den legendariska sånggruppen Fjedurs repertoar i Åke Edvinssons och Karin Eklundhs workshop blev lördagen den stora festen för den vanliga besökaren.

Artikelbild

| Cajsa Ekstav och Tomas Lindberg höll en uppskattad visstuga.

Nio körer framförde verk under eftermiddagen från utomhusscenen, Cajsa Ekstav och Tomas Lindberg höll visstuga där mycket användbart lärdes ut, såväl tryckbara som otryckbara dryckesvisor liksom skrönor om kända och okända spelmän.

Att sedan eftermiddagskonserten till slut fick kapitulera för regnet och flytta in i den stora gymnastikhallen gjorde väl egentligen inte så mycket.

Glada för regnet var faktiskt tenoren Olle Linder och hans fru alten Catharina, båda från Östuna. De sjunger i kören Tonprakt, har deltagit i flera körfester på Wik och är dessutom lantbrukare. Regnet satt fint, tyckte i alla fall de. 

Riddarsalen i Wiks gamla slott är som gjord för sång och trycket var hårt när Lone Larsen, ledare för kören Voces Nordicae, hade workshop där. Svalorna svirrade utanför de vidöppna fönstren och ibland uppstod ren växelsång. Några ornitologer borde studera om svalornas läten förändrats efter helgen.

I en fåtölj under Riddarsalen pustar en av körfestens producenter, Karin Eklundh, ut. Hon ser påtagligt nöjd ut. Det har varit tryck på biljettförsäljningen till konserter och verkstäder och hon ser körfesten på Wik som något som utvecklas. I Festivalsverige är det ett mikroarrangemang som långsamt kan växa framåt.

- I en tid när stora festivaler tvingas ställa in för att publiktillströmningen inte matchar konceptet erbjuder Wik-festen något annat, säger hon.