Först pratar vi om hundar, föranlett av att jag tackar Håkan Nesser för boken "Nortons filosofiska memoarer" som tröstade mig när min egen hund gick bort. Känslan är att Håkan Nesser hade kunnat fortsätta berätta om sin nuvarande hund, Milton, under resten av telefonsamtalet (inte mig emot) men anledningen till att jag ringer är att han i dagarna utkommer med romanen "Halvmördaren".

– Jag har ju gett ut, vet inte, 35 böcker tror jag. Jag trodde att det med tiden skulle bli lättare att prata om mina böcker men det är svårt att sammanfatta det jag själv skrivit. Som författare ska man kanske inte göra det heller. Majgull Axelsson sade en gång att det är skönt när recensionerna kommer för då vet man vad boken handlar om, säger Håkan Nesser med ett skratt.

Så mycket kan han säga som att "Halvmördaren", med undertiteln "Krönika över Adalbert Hanzon i nutid och dåtid författad av honom själv", inte tillhör samma genre som kriminalromanerna om van Veeteren och Barbarotti. Visserligen är ett mord centralt i handlingen men det rör sig inte om en deckare. Håkan Nesser ville berätta en ny historia på ett nytt sätt och konstaterar att han har tyckt om att skriva den här romanen.

– Det handlar om en gubbe som är ensam, dyster och inte särskilt sympatisk. Berättelsen är både sorglig och rolig. Geriatrisk galghumor, sade någon. Jag fyller 70 nästa år så det krävdes ingen research.

Läsare som suktar efter deckare behöver inte oroa sig, sedan "Halvmördaren" blev färdig har Håkan Nesser hunnit skriva en roman med Gunnar Barbarotti som huvudperson. Till skillnad från tidigare delar i serien utspelar den sig inte i det fiktiva Kymlinge utan på Gotland.

– Många har frågat om jag inte ska skriva en Gotlandsbok, eftersom jag bor där nu. Den här boken krävde lite mer research än "Halvmördaren" men inte väldigt mycket, jag behövde ju bara cykla några hundra meter, säger Håkan Nesser.

Nya Barbarottideckaren väntas komma ut 2020. Håkan Nesser brukar låta sina manus vila under några månader efter att han skrivit klart, för att sedan kunna ta sig an texten med nya ögon. Annars har han inga särskilt utarbetade skrivrutiner.

– Jag kan tänka att jag ska skriva i fyra timmar varje eftermiddag efter att jag har tagit hand om djuren men det blir aldrig så. Jag kan skriva var och när som helst bara jag har en historia. Att vara författare är en nåd, ett lyxyrke.

"Halvmördaren" recenseras i UNT på lördag.