Här är de nominerade till Augustpriset

42 människor vid Klarälven i norra Värmland kommer troligtvis att glädja sig lite extra åt årets Augustprisnomineringar. En av böckerna som juryn har valt ut är nämligen "Osebol" av Marit Kapla, där hon har intervjuat så gott som alla vuxna invånare i byn med samma namn.

Hon är lycklig både för sin, sitt "hårt jobbande förlags" och de intervjuades skull.

– Det här är ett bevis för att det finns många som tycker att deras berättelser om sina liv är intressanta att läsa om. Det gör mig gladast av allt, säger hon.

Boken skildrar en avbefolkad ort, där det finns en underliggande sorg över tiden som går.

– Det är en plats som ingen satsar på. Det är inget man klagar över för i moderniteten ska man helst titta framåt och flytta dit jobben finns. Men människor fungerar inte så och liv är någonting mer än att infinna sig som arbetskraft, säger Marit Kapla.

Även Anna Fock har utfört ett stort antal intervjuer inför sin bok "Väderfenomen", som handlar om hur boende i Kysjtym i södra Uralbergen exponeras för kärnvapenavfall. Hon ser nomineringen som en hyllning till dem, och är glad över att ämnet nu debatteras.

– I dag är det många som vill framställa kärnkraft som en quickfix för klimatet men ingen pratar om avfallet, säger hon och avslöjar att boken har tagit sju år av hennes liv att sammanställa.

Andra nominerade i den skönlitterära klassen är till exempel debutanten Daniel Gustafsson med "Odenplan", om en far som ska bege sig till sin sons skola för att överlämna ett par vantar, och Nina Wähäs "Testamente" som utspelas i finska Tornedalen.

En av de mest förhandstippade, Steve Sem-Sandberg nomineras nu för fjärde gången. Utifrån Georg Büchners Woyzeck har han gjort den historiska gestalten till sin egen.

– Jag har kommit väldigt nära den här personen och nomineringen är väl ett tecken på att boken och gestalten kan komma nära läsaren också, säger han.

En veteran i Augustsammanhang är också Sara Lundberg, som tilldelades barn- och ungdomspriset 2017 för "Fågeln i mig flyger vart den vill". I år har hon illustrerat "Dyksommar" med text av Sara Stridsberg. Boken handlar om en förälder som inte vill leva längre och är en saga sprungen ur hennes roman om Beckomberga.

– Det är särskilt fint att bli nominerad för den. För länge sedan hade jag en fantasi om att det skulle uppföras en staty i guld utanför gamla Beckis av ett barn som besöker sin förälder, som ett minnesmärke över de anhöriga. Kanske att den här boken kan vara ett litet sådant minnesmärke. Då är det fint om den får vistas i centrum eftersom skörheten tenderar att hamna i periferin.

Bland de nominerade barn- och ungdomsböckerna syns också exempelvis Åsa Lind och Johanna Hellgrens "Tiger, Tiger, Tiger" om ett barns starka längtan efter en katt. Jenny Jägerfeld nomineras för "Mitt storslagna liv" som berör vänskap och ensamhet.

– Skolan är ibland en skoningslös miljö, som barn inte kan välja bort i många fall och därför blir frågor om kompisar väldigt viktiga. Just känslan av utanförskap tror jag att många, barn som vuxna och även jag själv, är bekanta med och därför betyder det väldigt mycket att boken uppmärksammas.

Bland fackböckerna syns flera biografier, som Anna-Karin Palms bok om Selma Lagerlöf och Ingrid Carlbergs "Det gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris" där hon har gått till originalkällorna för att nyansera den stela bild som finns av Nobel.

– Jag har känt mig som en pionjär. Det har varit överraskande, hur nära man kan komma någon som levt för så länge sedan, säger hon. (TT)

Årets nominerade om ...

Anna-Karin Palm om "Jag vill sätta världen i rörelse". En biografi över Selma Lagerlöf".

– Selma Lagerlöf är en författare som alltid har funnits i mitt liv, det var min mors favoritförfattare och en av de författare som fanns i mitt hem som lästes och som det refererades till. Eftersom jag bestämde mig tidigt för att jag ville bli författare blev hon ett slags förebild, en gudmor nästan som jag tror att hon är för de flesta skrivande kvinnor i Sverige eftersom hon var en sådan föregångare. Hon banade väg åt oss alla.

Per Gustavsson om "Sen kom vintern".

– Jag vill ju skildra svårigheten med att förändras, både som barn och som vuxen. När vinterpälsen kommer för haren i boken drabbas han av en själslig kris, som han sedan får hjälp med att ta sig ur. Berättelsen föddes egentligen när Trump förde sin kampanj, "Make America great again" och människor ville gå tillbaka till 50-talet. Det finns en besvärlighet i att konfrontera nutiden, är man lycklig nu vill man frysa tiden och är man olycklig vill man gå tillbaka. Så är det inte i livet, utan man måste tampas med förändringen hela tiden."

Nina Wähä om "Testamentet":

–  Den är viktig för mig, därför känns det bra att så många andra får läsa den. Jag började skriva den efter en lång skrivpaus, i samband med att min mormor blev sjuk i Alzheimers. Då började jag att tänka på hennes liv och hennes erfarenhet och funderade på varför jag inte får läsa berättelser om människor som hon. Så då bestämde jag mig för att skriva om dem. Berättelsen är för mig bara två generationer bort men vi har helt olika liv, samtidigt som det går att dra paralleller till vår samtid där folk evakueras och flyr.

Patrik Svensson om "Ålevangeliet":

– Det är en väldigt personlig bok som inte bara handlar om ålen utan också handlar om min relation till min pappa, och hans historia. Det har varit ett sätt att komma honom närmare, och att skriva boken blev ett sätt för mig att skriva mig hem. Min pappa var en väldigt vanlig människa, inte en person som man vanligtvis läser om i böcker, och det är för mig väldigt vackert att en sådan människas historia kan få läsas av så många.

Ingrid Carlberg om "Nobel. Den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris".

– Jag har försökt gräva och komma nära människan, gå emot den stela bilden som kanske finns av Alfred Nobel. Jag har upptäckt ett väldigt fascinerade liv, tid och person, men det är inte alla som kanske delat den bilden. Sedan är det ju intressant med berättelsen om Nobelpriset med originalkällor – det har aldrig gjorts förut.