Redan i fjolårets omtalade föreställning "Safe" tolkade den tyske regissören Falk Richter känslan av otrygghet i det samtida västerländska samhället. I "I am Europe" på Dramaten i Stockholm låter han nu åtta skådespelare och dansare nysta i vad identitet och gemenskap betyder i Europa i dag. De är inte ensamma. Dystopiska "Hålla andan", även den på Dramaten, utspelar sig i ett Europa i fritt fall och regissören Lena Endre frågar sig: "Vad händer med oss bortskämda människor i den här delen av världen när allt kraschar?".

Ruckar självbilden

I liknande marker rör sig "Tiggarna", med urpremiär på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Dramatikern Mia Törnqvist skriver om vårt förhållningssätt till människor som tigger. Annika Hallin regisserar pjäsen om Folkhemssveriges nya dilemma: att världens orättvisor har tagit sig över gränserna.

Artikelbild

| Riksteaterns "Upprorets poet" handlar om kvinnligt konstnärskap och längtan. Pressbild.

Vi är vana vid att vara solidariska och tillsammans ta ansvar för samhället. Vi tror att vi lever så men tiggarna bevisar varje dag att vi låter omänskligheten leva vidare, säger hon.

Resultatet blir en smärtsam förändring av vår självbild. Enligt Annika Hallin handlar det inte om att vi har blivit sämre människor. Men vi har ingen vana vid att se oss som privilegierade i en orättvis värld.

Vi tvättar inte vår egen byk, för då måste vi göra avkall på vår status, och vi vill inte ge upp segelbåten eller de två bilarna. Vi vill inte se oss själva i det perspektivet, säger hon.

Att skärskåda identitet och gemenskap handlar det också om i "24 timmar svart kvinna", på Riksteatern, i regi av Josette Bushell-Mingo. Teaterdebuterande Fanna Ndow Norrby har skrivit manus om fyra vänner och hur de reagerar när en av dem utsätts för ett rasistiskt påhopp.

Artikelbild

| "24 timmar svart kvinna" undersöker rasism, överlevnadsstrategier och vad det gör med människors känsla av gemenskap. Pressbild.

Kvinnor tar plats

Våren är över huvudtaget full av kvinnors berättelser. Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm storsatsar på Elena Ferrantes omåttligt populära berättelse om kvinnlig vänskap. Riksteatern fokuserar på kvinnokamp, bland annat med ett nyskrivet drama om den iranska poeten Forough Farrokhzad, "Upprorets poet", som har premiär 26 januari. Manuset är skrivet av Rebecca Örtman och Jila Mossaed – nyligen invald i Svenska Akademin.

Artikelbild

| "Tiggarna" på Kulturhuset Stadsteatern utmanar Folkhemssveriges självbild. Pressbild.

Den tar sig an ett otroligt relevant tema och vänder sig till en publik vi inte alltid ser på teatern, språkligt och kulturellt. Den berättar om kvinnligt konstnärskap, längtan, och hur fiktion och konst är en metod för att befria både individen och samhället, säger Riksteaterns teaterchef Dritëro Kasapi.

Och det blir flera feministiska klassiker: Lagom till 100-årsjubileet av den kvinnliga rösträtten tar Riksteaterns pjäs "Väckarklockan" avstamp i Elin Wägners bok med samma namn från 1941. På Dramaten i Stockholm regisserar Tilde Björfors "Guds olydiga revben", boken där Gunilla Thorgren läser Bibeln med feministiska ögon. Lo Kauppi tar sig an Märta Tikkanens kultroman "Män kan inte våldtas".

Artikelbild

| "Min fantastiska väninna" på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm - en av många pjäser som i vår handlar om kvinnor. Pressbild.

Metoo på scen

Och metoo fortsätter att påverka. På Dramaten håller man samtalsserien "Kvinnan på scenen" medan föreställningen "Backstage" gestaltar händelser i en teaters kulisser.

I den stora flodvågen av vittnesmål kände vi att vad är bättre än teatern för att ge kött åt situationen och öppna för samtal och komplexitet, säger regissören Kia Berglund, som vill undersöka härskartekniker och gruppdynamik.
Allt måste komma upp till ytan men sen måste man mötas, det är då man når komplexiteten.