–  Det är viktigt att fira hundra år av kvinnlig rösträtt, men också att påminna om att demokratin måste vi fortsätta värna om, säger Maria Löfgren, regissör för "Pennskaftet".

Det är bara några dagar kvar till premiären när vi träffas i Stadsteaterns foajé. På stora scenen håller teknikerna på med diverse finjusteringar. Snart ska det bli genomdrag av föreställningen.

Maria Löfgren är en regissör som gärna jobbar med nyskriven dramatik och samhällsfrågor. Hennes största publiksuccé är "Jösses flickor –  återkomsten" på Stockholms stadsteater 2002, som sedan gick i flera säsonger. 

Artikelbild

| Det nya möter det gamla i "Pennskaftet". Regissören Maria Löfgren har vävt in några samtida anakronismer i föreställningen.

Elin Wägner skrev romanen "Pennskaftet" som 28-åring, den kom ut 1910. Då var det nästan tio år kvar tills kvinnlig rösträtt skulle införas i Sverige. 

 – Det är svårt att tänka sig att som kvinna föddes man omyndig då och gifte man sig tog mannen över förmyndarskapet över sin hustru. Sverige hörde till de fattigaste länderna i världen då, men det har vi glömt, säger Maria Löfgren.

Handlingen i pjäsen rör Barbro Magnus, kallad Pennskaftet, som har stora likheter med Elin Wägner. Hon är en av mycket få kvinnliga journalister vid den här tiden, anställd av en Stockholmstidning. Runt henne finns en grupp rösträttsaktivister. Med mycket humor berättas om hur de tänker om yrkesarbete och ekonomisk självständighet, men också om moral och inte minst kärlek, erotik och jämställda förhållanden. Barbro försöker balansera sitt liv som yrkesarbetande med kärleken till Dick Block och hennes väninna Cecilia utvecklas från att vara hämmad av tidens konventioner till att få ökad tilltro till sig själv.

– Det är en förvånansvärt modern text. Man kan säga att Elin Wägner startade en helt ny litterär genre med boken. Hon hade en lyhörd avlyssning på sin samtid, och lyfte frågor som vi diskuterar vi än i dag, säger Maria Löfgren.

Malin Persson har rollen som "Pennskaftet", Barbro Magnus. Jennifer Amaka Pettson gestaltar hennes vän Cecilia och Peshang Rad gör Dick Block.

Musiken är komponerad av Fredrik Söderberg, koreografi av Dorte Olessen och scenografin är signerad Fridjon Rafnson. 

–  Vi låter handlingen utspelas på 1910-talet, men vi har vävt in några anakronismer, både i musiken och bland tingen på scenen, säger Maria Löfgren.

 –  Det handlar om en brytningstid och "den nya kvinnan". Det är ett komplicerat drama om drömmar om kärlek, att känna sig fri att vara sig själv och att få ihop livet.

Premiären är 28 september.