Nå, vad sägs: ska Uppsalas konstmuseum få nya lokaler i slottet eller bör det byggas en ny konsthall nere på stan? Det är en fråga som lär återkomma i kulturdebatten under året.
Här på kultursidorna den 1 mars pläderade föreningen Konstens hus nu för ett nytt hus. Artikelförfattarna räknade upp allt vad ett konstmuseum behöver: utrymme för såväl samlingar som större och mindre utställningar, programverksamhet, bibliotek, verkstad, personalutrymmen, lokaler för pedagogiskt arbete, restaurang, cafeteria, museishop med mycket mera...
Samma dag, på en kulturfrukost på Uppsala slott, sade Lisen Hessner från kommunens kulturkontor att hon höll med. Men att allt det skulle kunna rymmas på slottet. Hon målade upp en bild där slottet förvandlas från en otillgänglig borg till ett inbjudande, öppet, tillgängligt museicentrum (där även Fredsmuseet ska växa).

Jag måste säga att jag tilltalas av idén att göra något annorlunda av slottet. Ja, något som verkligen är annorlunda. Slottet är inte bara en exceptionellt iögonenfallande byggnad utan har också det häftigaste läget i stan. När man väl har tagit sig uppför backen alltså. Argumentet att bygga nytt för att få ett ”centralt läge” håller inte. Jämfört med populära Stockholmsmuseer som Tekniska, Naturhistoriska eller förstås Moderna museet ligger Uppsala slott mitt i stan, och precis som nämnda museer skulle det kunna bli en plats dit man söker sig för att få uppslukas av en annan sorts miljö i flera timmar.
Problemet är att slottet känns så ... gammalt. Finns det någon annan stad än Uppsala där man har placerat ett museum för modern konst i ett slott med en historia som går tillbaka till 1500-talet? Över allt runt om i världen inhyses museer för samtida konst i modern arkitektur. Så är det bara. Arkitekturen har blivit en central del av konstupplevelsen. Och en stad som kostar på sig sådan arkitektur känns kreativ, exklusiv, spännande.

Om slottet ska kännas spännande som ett museum för samtida konst krävs en djärv arkitektonisk förnyelse av slottsmiljön. Inte bara en rulltrappa, utan nytänkande både inomhus och utomhus. Tänk på pyramiden på Louvrens innergård. Sätt en stjärnarkitekt på uppdraget och jag tror att slottet skulle kunna få förutsättningar att erbjuda den där särskilda upplevelsen.
Men tyvärr är jag mycket osäker på att det finns ett sådant mod – och en vilja – att utmana ”den traditionella slottsmiljön”. Om jag förstod det rätt på kulturfrukosten (där också cheferna för konstmuseet och fredsmuseet och ett par andra talade) är det en fråga om man ens får sätta en vepa på slottsfasaden. I så fall kan man lika gärna lägga ner slottsprojektet direkt.
Dessutom har Konstens hus nu helt rätt i att slottet aldrig kan bli ett tillgängligt museum i den bemärkelsen att man bara slinker in där. Det kommer aldrig att bli en paus i shoppingrundan eller en enkel mötesplats för bara en fika.
Frågan om konstens framtid i Uppsala handlar därför också om detta: drömmer man om konst som en del av vardagen eller om konst som en upplevelse som fyller en halv, eller rentav en hel, dag?
Och jag kan inte komma ifrån att jag har svårt att välja – utan helst skulle se både och.