Konstrecension Utställningen är föredömligt sparsmakad. I fråga om utställda objekt, kan tilläggas. De känslor som sköljer över betraktaren inför Anna Ting Möllers ”The Baby Bucha Project” är långt ifrån finstilta.

Ett bord täckt av en våt hudliknande, köttig hinna är placerad mitt i Kaleidos utställningsalkov. Materialet skulle kunna vara slaktrester, men ser på ett fängslande sätt fortfarande levande ut. Och lever gör det också. Det som täcker utan är en levande bakteriekultur som precis som en surdeg måste matas för att inte torka ut.

Kaleidostipendiaten Anna Ting Möllers experimenterande med kombucha-kultur, som vi oftare möter i gentrifierade delikatessbutiker, är briljant i sin enkelhet.

Den rosa hinnan är på en gång bekant och motbjudande, och skickar iväg tankarna mot företeelser som skräck och science fiction. Men med en bokstavlig tolkning, det vill säga som en möbel eller ett konstobjekt som måste tas om hand som ett djur, blir verket en stickig kommentar om vart vår konsumtionsiver är på väg att föra oss. Kanske är bordet till och med en analog form av AI, som till slut kan resa sig och förgöra sin skapare.

Det ovanstående vore fullt tillräckligt, men ”The Kombucha Project” tar också ett kliv vidare. På golvet står några flaskor av den ättiksblandning som ska föda verket, och på en vägg hänger tre paneler täckta av materialet i torkad form. Det tydliga kretsloppet blir, oavsett installationens morbida konnotationer, en tankeväckande bild av en experimentverkstad och den stora potential som finns i det förutsättningslösa letandet.