Sålunda tillbringade nyligen 35 medlemmar några marsdagar i den gamla polska huvudstaden Krakow, där Jolo gärna vistades. Handlingen i flera av hans essäer utspelar sig där, exempelvis Slipsen i Krakow. Han hyrde alltid in sig på Hôtel Francuski, där vi nu kunde äta en god lunch och utifrån beskåda fönstren till de rum högst uppe, där han brukade bo.

Eftersom flyget från Arlanda via Warszawa hade klickat en del blev programmet förskjutet och den inledande stadsvandringen koncentrerad. Det fick till följd att bara några timmar efter den stabila trerätterslunchen på Francuski var det åter dags för en lika kraftig middag. Vi svenskar, vana vid en modestare mathållning, suckade därför, då vi bänkade oss på restaurang Kawaleria. Lyckligtvis inleddes sittningen med en föreläsning av Sveriges Radios Kjell Albin Abrahamson, väl förtrogen med polsk politik. Eftersom Jolo bara besökte Krakow under kommuniståren och mycket hänt sedan dess kunde Abrahamson komplettera hans bild med information om läget i landet nu. Men han påminde oss också om att Polen, som spelat så stor roll i svensk historia (Sigismund och allt det där), i praktiken var utraderat som stat från slutet av 1700-talet till 1945 - med undantag för korta mellankrigsdecennier. Att landet dock kunde återuppstå berodde på språket, katolska kyrkan och kulturen.

Den följande dagen går aldrig ur deltagarnas minne. Vi hade rest från Krakow några timmar innan vi, i regn och snål blåst, passerade genom porten med inskriften "Arbeit macht frei". Vi befann i koncentrationslägret Auschwitz, som också Jolo besökte. Att människor alltid plågat och dödat varandra visste vi förut. Men det var oftast i stridens vrede. Här och i det närbelägna Birkenau skedde det med ett utstuderat ordningssinne. Att inse det blev en chock, trots vad man läst. För mig var det ohyggligaste att se mängderna av personliga persedlar. Rakborstar, köksredskap, väskor och skor av olika storlekar låg i drivor. Själv fyllde jag tio år hösten 1939. Mina barnskor kunde ha hamnat i en av dessa högar.

Sista förmiddagen företogs en konstvandring i Krakow under ledning av den blide och kunnige Bengt Lagerkvist. Solen sken nu varmt och vi hade gärna stannat. Själv har jag varit i Krakow för 13 år sedan och gillar staden, nu som då. Men hur hade den förändrats? Faktiskt i ganska påfrestande kapitalist-stil. Utomhusreklamen är tio gånger mera påträngande än i Sverige och vi skall inte tala om Krakow-gallerian i närheten av vårt hotell. En deltagare, den av UNT-läsare välkända och mycket beresta Gunvor Hildén, sade, att hon knappast sett något liknande någonstans. Mot den ter sig Stockholmsgalleriorna som enkla speceributiker och samma gäller, skulle jag tro, också den ståtliga galleria i vilken UNT:s redaktion strax flyttar in.