MED BRINNANDE piano och hela tävlingens hårdaste utseende brände Ralf Gyllenhammar ned motståndet med sin Bed of fire. Tämligen givet att ett överdåligt pyromannummer till ett rockbidrag skulle ta sig vidare. Genren brukar som bekant numera nå framgång i sammanhanget och det var också helt i sin ordning. Lördagspubliken var utrustad med synnerligen god smak när Lucia Piñeras Adele-plagiat Must be love och Sylvia Vrethammars bossamossa fick lämna tävlingen direkt i första omgången.Ännu bättre träffade man med mobilröstningen när Army of Lovers comeback-tankar släcktes med några utebliva sms. Problemet med Alexander Bards idé om ett Sean Banan-nummer för vuxna var inte att det var lagom smaklöst och ogenomtänkt. Det var bara uselt. Kan man inte mima ska man än mindre sjunga. Det som var kul 1991 kändes bara tragiskt.
VID SIDAN AV Tintin-gate, hotet mot seriefiguren på Kulturhusets barn- och ungdomsavdelning, kan Behrang Miri nu också lägga en plats i Andra chansen på meritlistan. Att hans Jalla dansa sawa var svängig behövde man bara läsa titeln för att förstås. Men den var dessutom hyggligt bra, stulen förstås, men också en ”svensk” Allez-refräng som faktiskt funkade, kändes både uppriktig och internationell. Dessutom var koreografin en del av numret och inte något som lagts ovanpå, som för så många andra deltagare.
TILL ANDRA CHANSEN tog sig också Robin Stjernberg med en andraplats i Idol som tidigare merit. Nu ylade han sig igenom You så det kändes som att det blev över av wailande, men pojkidolframgången var tydligen inte bortglömd. Den sura femteplatsen gick den här veckan till Therese Fredenwall vars låt närmast inte fanns i sammanhanget. I jämförelse med Röjar-Ralfs framfart var hennes akustiska gitarrefräng som snabbt bortblåst nysnö. Snygg låt. Men fel sammanhang. 

DET VAR DEN bredbenta rockens kväll. Men det var heller inte så mycket till motstånd. Favoriten Ulrik Munther tog den väntade finalplatsen, det samma gjorde låtskrivaren Peter Boström från Bålsta som också skrev Loreens fjolårsvinnare.Tell the world I’m here var den allra sista låten i årets startfält. Det var den första som lät som en vinnare.Men det krävs också en röst att klara en pampig arenarockskorsning av U2 och Coldplay. Det hade Ulrik Munther – nästan. Han gjorde den klart bättre andra gången och kan förhoppningsvis växa in i den ytterligare till finalen, en kväll som säkert kan bli riktigt kul just för honom.

MED BRINNANDE piano och hela tävlingens hårdaste utseende brände Ralf Gyllenhammar ned motståndet med sin Bed of fire. Tämligen givet att ett överdåligt pyromannummer till ett rockbidrag skulle ta sig vidare. Genren brukar som bekant numera nå framgång i sammanhanget och det var också helt i sin ordning. Lördagspubliken blev utrustad med synnerligen god smak när Lucia Piñeras Adele-plagiat Must be love och Sylvia Vrethammars bossamossa fick lämna tävlingen direkt i första omgången. Ännu bättre träffade man med mobilröstningen när Army of Lovers comeback-tankar släcktes med några utebliva sms. Problemet med Alexander Bards idé om ett Sean Banan-nummer för vuxna var inte att det var lagom smaklöst och ogenomtänkt. Det var bara uselt. Kan man inte mima ska man än mindre sjunga. Det som var kul 1991 kändes bara tragiskt.

VID SIDAN AV Tintin-gate, hotet mot seriefiguren på Kulturhusets barn- och ungdomsavdelning, kan Behrang Miri nu också lägga en plats i Andra chansen på meritlistan. Att hans Jalla dansa sawa var svängig behövde man bara läsa titeln för att förstås. Men den var dessutom hyggligt bra, stulen förstås, men också en ”svensk” Allez-refräng som faktiskt funkade, kändes både uppriktig och internationell. Dessutom var koreografin en del av numret och inte något som lagts ovanpå, som för så många andra deltagare.

TILL ANDRA CHANSEN tog sig också Robin Stjernberg med en andraplats i Idol som tidigare merit. Nu ylade han sig igenom You så det kändes som att det blev över av wailande, men pojkidolframgången var tydligen inte bortglömd.Den sura femteplatsen gick den här veckan till Therese Fredenwall vars låt närmast inte fanns i sammanhanget. I jämförelse med Röjar-Ralfs framfart var hennes akustiska gitarrefräng som snabbt bortblåst nysnö. Snygg låt. Men fel sammanhang.