– Det handlar om kropp och vilja, att vara i den massan som är kroppen och om gravitation, säger Ebba Bohlin, konstnär.

Hon medverkar i utställningen med två tidigare videoverk och ett som faktiskt filmas under vernissagekvällen. Det kan sedan ses sedan under hela utställningsperioden till och med 29 november. Det ska få titeln "Alouette", hämtad från en fransk barnvisa där en fågels kroppsdelar monteras ner.

– Det kan man överföra till människokroppens delar och det är vad dansaren Sindri Runudde ska förmedla, kroppens delar, säger Ebba Bohlin.

Artikelbild

| Dansaren i alla Ebba Bohlins verk, Sindri Runudde, har en ögonsjukdom som ger reducerad syn.

Bland annat är utställningen en hyllning till den anatomiska vetenskapens fader, läkaren Andreas Vesalius, född i Bryssel i Belgien den 31 december 1514. År 1543 publicerade han det banbrytande anatomiska verket "De humani corporis fabrica libri septem" ('Sju böcker om människokroppens uppbyggnad').

Människokroppen och dess funktioner, samt den kinesiska läkekonstens helhetstänk fascinerar Ebba Bohlin.

– Det är spännande hur kopplingen ser ut mellan hjärnan och tarmarna. Modern forskning stöder faktiskt det vi kallar magkänsla, att tarmarna förmedlar information till hjärnan. I det rum där den ena av mina videoinstallationer rullar kommer också en del av rekvisitan att finnas med som en installation. Det är sex meter vackra tarmar som jag har sytt i sidentyg. Samma tarmar som dansaren i videon rullar in sitt huvud med.

Hon berättar också att dansaren i alla hennes verk, Sindri Runudde, har en ögonsjukdom som ger reducerad syn, vilket ger en extra dimension till koreografin.

Artikelbild

| Frosseriduo. Minigrisen Laban och butodansaren och koreografen Su-En i videoverket "Varacius - glupskhetens kropp".

Utställningen innehåller också Pieter Aertsens målning "Slaktarboden" från 1551 som flyttas från sin ordinarie plats i Konstmuseets fasta utställning till ett nytt sammanhang bland videokonsten och installationerna, samt ett videokonstverk av Su-En.

Den Almungebaserade och världsturnerande butokoreografen Su-En har arbetat tillsammans med Rickard Sporrong i videoverket "Voracius – glupskhetens kropp". I den medverkar också en minigris, Laban, "som inte alls ville göra som det stod i manus". Videomakarna ser grisen som en symbol för människans frosseri.

Artikelbild

| Tarmdans. Dansaren Sindri Runudde i videoverket "Transgression".

– Verket har sin upprinnelse i att min mor berättade att jag var hungrig jämt som bäbis. BVC hade sagt att bäbisar skulle ammas var fjärde timme och det var inte nog för mig, jag skrek av hunger. Hela livet har varit på det sättet för mig, jag vill ha mycket, smaka okända saker och känna olika ting på kroppen, fysiskt, berättar Su-En.

– Nu när världen verkar explodera igen, den civilisation vi har konstruerat åt oss, så vänds dess kraft emot oss och blir aggressiv. Den slukar oss. Det sker ofattbara saker hela tiden som jag känner fysiskt i min kropp.

Artikelbild

| Pieter Aertsens målning "Slaktarboden" från 1551 som flyttas från sin ordinarie plats i Konstmuseets fasta utställning.

Under utställningsperioden ska det dessutom bli liveperformance och panelsamtal.

– Under panelsamtalet "Meat Remix" går jag i dialog med målningen "Slaktarboden" och där ska vi bland annat prata om hur vi förhåller oss till ruttnande äpplen. De är som symboler för förgängligheten och död, men också till uppståndelsen och nytt liv, förklarar Su-En.

Artikelbild

Lördag 21 november ges performanceföreställningen "Den sista måltiden" med tretton specialinbjudna middagsgäster, Su-En och Hans Sternudd. Under utställningsperioden, 10 november har också Su-Ens butodansverk "Voracious – glupskhetens kropp" urpremiär på Dansens hus i Stockholm.