Foajén till Lilla scenen på Dramaten, nybyggd och tillsnofsad av bland andra designern Jonas Bohlin, ger alldeles speciella signaler till Maria Blom. För 20 år sedan gick hon här dagligen för att se till att Thommy Berggren hade sin fluga på plats i "I väntan på Godot".
Då var hon påklädare. I vår återvänder hon som regissör av den egna, nyskrivna pjäsen "Under hallonbusken".
Syskondrama
Liksom "Masjävlar", storsuccé på Dalateatern, därefter film, handlar den om syskonrelationer.
- Tre syskon möts vid mors dödsbädd. De är syskon utan särskilt bra kontakt, det låter sorgligt men när jag läste den skrattade jag. Och grät också, säger Maria Blom.

Julia Dufvenius och Tanja Lorentzon gör två av rollerna. Dessförinnan debuterar även Tanja Lorentzon som Dramatendramatiker. Den 13 november ger hon den egna monologen "Mormors svarta ögon", som bygger på hennes familjehistoria.
Tanja Lorenzon hette från början Koukonen. Hon är andra generationens invandrare från Finland som liksom karaktären i hennes monolog blir kallad "Kukonen" i den svenska förorten.
- Jag har tänkt på det här i 20 år och skrivit i två och ett halvt. När man talar om integration i dag är det som om finnarna aldrig har funnits, men vi har ju redan gått igenom det här.

Vårrepertoaren rymmer även nyuppsättningar av två pjäser, båda av kvinnliga dramatiker, som tidigare lämnat starka avtryck.
Regissören Sofia Jupither ger sig på själva anledningen till sitt livsval: amerikanska Jane Bowles pjäs "I lusthuset". Suzanne Osten satte upp den på Unga Klara 1988.
15-åriga Sofia Jupither såg den tre gånger och visste att teatern var hennes väg.
- Jag har hört flera som sagt samma sak.
Stina Ekblad har hämtat sin lillasyster Ylva Ekblad från finlandssvenska Wasa teater. Tillsammans spelar de i Sif Ruuds och Birgitta Valbergs paradpjäs "Idlaflickorna" med premiär i vår.
- Vi är bara kvinnor i den här produktionen, och vi ser fram emot det här kvinnogyttret, säger Stina Ekblad.