– Den vanliga föreställningen om bokcirklar är att det mest är högutbildade kvinnor som träffas och pratar om litteratur, men jag tror att många fler grupper än så är aktiva i bokcirklar. En sak jag har upptäckt är att fler är engagerade i bibliotekens bokcirklar på landsbygden än i städer. Det beror antagligen på att det kulturella utbudet i övrigt är mindre där, säger Kerstin Rydbeck, som är professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Uppsala universitet.

Bokcirklar har funnits sedan lång tid tillbaka i tiden. De svenska studieförbunden startade sina första bokcirklar 1912, men liknande aktiviteter fanns långt innan dess. I Svenska Akademiens Ordlista kommer ordet ”läsecirkel” in första gången 1824. Hur länge litterära samtal i cirkelform funnits vet man inte säkert.

Trots att företeelsen är så gammal har det inte gjorts någon forskning i ämnet.
– Man vet egentligen ingenting om vilka som är med i bokcirklar och vad det är som lockar människor med dem, så ett första steg är helt enkelt att kartlägga fenomenet.

Det mesta tyder på att antalet bokcirklar har ökat mycket i Sverige de senaste åren. I projektet Bokcirkeluppropet uppmanas alla som är med i en bokcirkel att gå in på universitetets hemsida och fylla i ett formulär om sina bokcirkelaktiviteter. Projektet är avgränsat till Uppsala län och man behöver inte kalla det man gör för en bokcirkel, alla som träffas och pratar om böcker de har läst är välkomna att delta. Ett krav är dock att man träffas fysiskt. Virtuella bokcirklar räknas inte.

Vad kan projektet komma att leda till?
– Först och främst kartläggandet, men i förlängningen kan ju mer kunskap om vad det är som lockar med bokcirklar användas i läsfrämjande verksamhet. Till exempel i bibliotekens och skolornas arbete med läsning, säger Kerstin Rydbeck.

Fotnot: På hemsidan www.abm.uu.se/forskning/pagaende-forskningsprojekt/bokcirklar/bokcirkeluppropet/ kan man läsa mer om Bokcirkeluppropet och fylla i formuläret.